Jag vet inte vad jag vill med det här inlägget. Gnälla kanske. Jag är 39 år och har förtidspension pga neurologiska diagnoser och det är en stor sorg att jag aldrig kommer att kunna ha förhållande eller familj. Barn hade jag aldrig satt till världen med min diagnoser då jag inte vill att ungen ska få min knäppheter. Så elak är jag inte. Jag har haft ett par kortare förhållanden som varat i ca 1 månad per gång och jag kommer inte längre än så då de fattar att jag är damage goods. Jag vill bara vara frisk! Ni som kan skatta er lyckliga! Fridens!
