Industriteknikern skrev 2025-02-14 00:08:15 följande:
Ebbot Lindberg: Jobba med självkänslan har jag gjort i runt 30 år genom kampsportsträning, styrka, kondition, yoga och meditation. Att jag inte skulle vara den lättaste människan att ha att göra med.. Hur tusan är man lätt att ha att göra med? Och ändå vara sig själv, det får jag inte ihop. Att förställa sig för att vara lätt ger en dålig eftersmak, känns oäkta och kvarstår ändå känslan av ensamhet trots det sociala sammanhanget.
Har hållit på med självutveckling i många år men det verkar som det varit meningslöst, bara samlat på mig massa vetande och självkännedom som inte har någon betydelse i längden. Är fortfarande samma jag ändå.
Det du skriver som sånt man har hört och läst en miljon gånger genom åren och är allmänt vetande utan att jag känner mig relaterad till det.
Men jag tackar ändå för orden och intentionen bakom dom och ska fundera några vändor över dom och se om de kan vara användbara för mig.
Det jag egentligen efterlyser är något praktiskt att öva eller att utföra, famlar lite i blindo dock efter vad som är lösningen.
Gick på 2 huauasca-ceremonier för några år sen och inbillade mig att ensamhetskänslan var läkt och att den gruppsociala färdigheten hade infunnit sig. Tillbaks på ruta ett, fortfarande är jag samma jag.
Gick också i terapi för 25 år sen under 2 års tid och inbillade mig att jag var läkt och hel.
"Var tyst och bjud på fika. D v s visa dem på icke-verbala sätt du vill vara med i gänget." I fikarum på arbetsplatser finns alltid en kaffeautomat redan, men med fika menar du kanske typ en kanellängd, bullar eller kakor? Ja det kan jag se en poäng med. Men att vara tyst är ju ett av mina problem som uppstår när ensamhetskänslan och utanförskapskänslan slår till. Och är jag tyst så låser det sig än mer och blir bara kufen som inte hänger med.
Att jag skriver som jag gör är att du måste få insikt nog i att kunna analysera dessa situationer du hamnar i . Varför går det så långt som till bråk och tjafs? - oavsett arbetsplats?
Den röda tråden genom alla händelser är ju du själv. Och du måste nånstans börja fundera på varför det brister för dig och varför du inte lär dig något av det ? Nånstans missar du ju sociala koder av nån anledning. Eller helt enkelt tycker att det inte gäller dig?
Ser andra dig som en kuf kan det vara värt att fundera på varför. Är du bossig? En besserwisser? Är du udda och utanför redan från början så måste det börja ringa en klocka hos dig att det är där du måste förändras?
I teorin kan du säkert förstå hur man är en schysst kollega med gott självförtroende men det verkar inte fungera i praktiken . Då brister kunskapen av nån anledning?
