Galen svärmor

Du måste säga stopp. Och din man måste vårda er relstion och skydda den från sin mamma. Har varit i samma situation och jag har varit tvungen att hålla henne på avstånd. Hon har blivit sur men jag kan inte ha en kontrollerande kärring som förstör mitt liv. Var tuff, sätt stopp. Du kommer vara tacksam för det efterät.

Om nu detta är sant så kan jag bara beklaga. Är man och har haft ett antal svärmödrar över åren. Aldrig haft några problem (kanske de hatade mig bakom kulisserna, hahaha)
Jag har svårt att förstå var alla dessa svärmödrar från helvetet kommer ifrån.
Jag har barn med två olika mammor/svärmorsor men aldrig varit i närheten av detta. 
Vi har skött våra barn själva utan inblandning från några föräldrar.

Ni umgås alldeles för mycket med svärmor. Glesa ut träffarna. Om din sambo vill träffa henne oftare så får han träffa henne ensam.

Ta en paus från svärmor. Låt din sambo sköta kontakten själv.

Dela inte med er så mycket om ert liv till svärmor. Sluta prata om förlossning och amning eller annat som ni inte vill ha hennes kommentarer om. Försök hålla diskussionerna mer allmänna.
Distansera dig och få in luft. Svärmor ska inte vara huvudperson i era liv.
När hon har ovälkomna kommentarer: Strunta i henne. Låt det gå in i ena örat och ut genom det andra.
Får du frågor lär dig några standardfraser . "det ordnar sig / det får vi fundera på / Vi har inte bestämt ännu ....osv

Sambon markerade åt oss när hon fick ett sammanbrott där allt var mitt fel (hur vet jag inte då sambon roddat henne mest). Hon blev lugnare ett tag men nu vet jag inte. Hon letar hus åt oss... Känns så äckligt på nått sätt.

Sambon har sagt att han kan bryta kontakten..men samtidigt vill jag inte. Hon är god mot barnet och sambon, hon är en bra farmor. Bara ingen bra svärmor...

Men mina stressnivåer är så höga då jag vet att hon kommer på besök. Jag känner att jag måste gå på äggskal i mitt egna hem i rädslan om att hon ska få ett utbrott.

Känslomässigt är hon typ 12 och tycker alltid allt är alla andras fel ( typ problem på jobbet då är det kollegorna som är korkad eller chefen. Hon har fått byta jobb flera ggr). Hon hotar med massa saker när hon blir pressad eller är stressad, kan var helt obskyrt som att hon måste avliva hunden om vi inte kan passa den.

Jag tror min stackars sambo är nog stressad som han är. Jag klandrar inte honom... Jag klandrar henne .

Kan du vara självkritisk, ligger det något i vad hon gör och kan du i så fall ändra dig så hon ändrar sig? Är det inte så, bör du säga ifrån och ta distans från henne.

Har inga råd att ge mer bara de med din svåger. 

Min svåger och jag har i omgångar inte kommit överens med svärmor. Hennes barn, nu 50+, har insett själva att det spelar ingen roll vem de hade varit ihop med. Min man hade förmodligen kunnat gifta sig med kronprinsessan Victoria och hon hade inte varit god nog för henne. Varken jag eller svågern är nog goda nog för hennes barn. Uppenbarligen har vi dock bidragit till hennes barnbarn som hon gillar och som aldrig kan göra fel, trots att mina respektive svågerns barn har drag av oss också... Hehe. 

Men som sagt var, trots att hennes barn har valt sina partners själva är vi inte bra nog. Ha det i bakhuvudet och gör en enad pakt med svågern. 

Jo, jag har ett litet råd ändå. Prata med BVC och se om de kan fixa en samtalstid för er föräldrar där de kanske kan gå igenom hur svår din förlossning var så din sambo hör och att det är viktigt att ni bestämmer i ert hem. Typ. 

Jag trodde inte hon skulle bli såhär efter att barnet kom. Hon var lite påstridig innan och sambon varnade mig i flera år. Typ "du fattar inte hur hon är" när jag tyckte att han överdrev. Det fick jag äta upp kan jag säga.

Jag tror hon är fast i rollen som mamma och kan inte släppa det. Hon har inga egna vänner, nyskild osv. Men det skrämmer mig att jag måste försöka hantera henne och typ bevara mitt sinnestillstånd...

Lyckoost du som slapp/slipper!! Tacka dem..

Låt pappan och barnet besöka henne, så stannar du hemma.

"Ingen blir profet i sin egen hemstad". 

Ofta brukar det funka ändå för vettiga svärmödrar accepterar killens tjej för det är ju han som valt (och hon naturligtvis) och det har faktiskt svärmor inget med att göra.

Har haft turen att bara stöta på någon enstaka kille som varit "bunden" av sin mamma.

Vi ses en gång i veckan numera för att det blev för mycket. Jag tycker fortfarande att det är för mycket..hon ringer sambon varje dag. Han säger sällan mycket kring vårt liv numera.

Jag svarar inte längre eller så svarar jag på sms. Då behöver jag inte hamna i en "konfrontativ situation". Men självklart så fattar hon ju det och är ännu mer arg då. 

Om vi är allmänna i diskussionen börjar hon tjata och blir aggressiv. Det blir obehagligt tills hon bestämmer sig för att bryta samtal eller åka hem. Standard svar fungerar inte.

Taktiken som du beskriver var nog det som ledde till hennes sammanbrott och anklagelser mot mig. Trots att det var både jag och sambon som försökte distansera oss..

Jag vill inte behöva ha en taktik mot människor, man blir ju utbränd för mindre liksom...

Tack för förslagen ialf! Det känns som att man agerat rätt hittills ändå.