Galen svärmor

Tänker du att jag är kritisk till min roll som förälder?

I så fall så nej, både jag och sambon är trygga i våra roller. Vi är också extremt överens i vad vi vill/inte vill.

Jag har försökt möta henne och ge henne utrymme. Typ välja kläder till barnet, leka, sjunga. Allt som en farmor ska göra. Hon har inga begränsningar förutom att hon inte får vara barnvakt ännu. Men det räcker ju uppenbarligen inte... Hon ska bestämma allt helst. Om hon kunde amma så skulle hon gjort det. Hon pratade mycket om att "jag kan inte amma dig, men det hade ju varit så mysigt". Alltså jag kräks.

Jag upplevde henne inte såhär innan bebisen. Det har kommit efter/under graviditeten. Som om hon drömt till sig en viss verklighet och sen när det inte blev så så attackerar hon mig.

Min kära svärmor var snabb att "skämta" om att man tyvärr inte får välja sina barns partner till mig under graviditeten. Man bara "Jo men tack för komplimangen"...

Min sambo var med under hela förlossningen och bad sin mamma att snällt knipa käft om det hon inget vet när kommentarer började komma. Hon kunde dock inte sluta och fattade liksom inte att alla inte föder exakt likadant och upplever inte förlossningen lika.

Vi fick med oss förlossningsförloppet på papper som min sambo visade och skulle förklara vilket jävla bra jobb jag hade gjort. Hur viktigt det var för mig att vila. Hon tittade inte ens... Såg mest besvärad ut.

Hahaha han vill inte träffa henne själv längre.. så vi får vara enad front än så länge...

Bryt med kärringen.
Spelar ingen roll om hon är en bra farmor, man ska kunna vara trygg i sitt eget hem. Ditt barn kommer tids nog känna av din stress. 

Skicka iväg kärringen 
erat barn , erat liv 
stopp 🛑 
och era vilkor som gäller 
punkt slut 

Din svärmor är helt klart inte frisk. Hon går så långt över alla gränser! Intressant att det ändrades så när babyn kom, men samtidigt kände sambon till hur extrem hon kan vara. Hon låter som en narcissist.

Jag hade tänkt skriva att bara sambon och babyn får hälsa på hos henne, men såg att du skrev att han inte kan tänka sig träffa henne ensam. Det säger också mycket. 

Ni måste ställa någon sorts ultimatum. Så där kan ni bara inte ha det. Hon får bryta ihop och sura hur länge som helst, men ni bryter ju annars ihop snart. Hon säger att hon bryr sig så väldigt mycket om babyn och pratar om allt som kan vara dåligt för den, men hon är ju dålig för babyn dels för att hon får babyns föräldrar att må dåligt, dels för att hon är sur, arg och skriker inför barnet. 

Om ni bestämmer er för att ställa ultimatum, gör det hos henne så att ni kan gå därifrån. Och barnet ska självklart inte vara med. 
Ställ upp några regler i punkter. Kan vara bra att skriva ner dem också så ni kan lämna dem hos henne och hon läsa i lugn och ro senare och se svart på vitt vad ni säger. (Ha texten hos er också ifall hon river sönder den.
Här är punkter som kanske kan ge er någon tanke om hur just ni vill ha det med svärmor. 

1. Det är fint att farmor är engagerad, men det är ni som är föräldrar. Ni känner ert barn bäst. Alla gör olika, men ni är föräldrarna och därmed de som bestämmer.

2. I ert hem vill ni att det är lugnt, tryggt och avslappnat, både för er och för barnets skull. Om man kan inte kan vara sansad är man inte välkommen hos er. 
Tyvärr betyder det att farmor för närvarande inte är välkommen. 

3. Tills farmor kan visa att hon kan vara lugn och respektera er, träffas ni enbart på stan eller eventuellt hos någon annan släkting. Då kan ni gå därifrån om hon beter sig illa. Att där är andra borde dessutom dämpa henne. 

4. För er är det viktigt att visa respekt för andra och deras åsikter. Det vill ni lära ert barn. Barnet ska inte behöva höra gräl eller åsikter om hur fel barnets föräldrar gör. 

5. Tala i telefon är okej i måttlig mängd, max x gånger per y. Men inte heller då vill ni höra en massa negativt om er. I så fall kommer ni att säga till och avsluta samtalet. 

Ställer ni ultimatum kommer det inte vara lätt, men att fortsatta som hittills är mycket värre. Kanske kan ni åka bort några dagar direkt efter? Rent psykologiskt kanske inte till dina föräldrar. Bra om hennes andra barn kan titta till henne. 

Stå på er. Släpp inte in henne, även om hon skulle stå där och ringa på och gapa. Är ni på fik och hon blir otrevlig kan ni påminna om vad ni sagt och fortsätter hon så går ni även om ni skulle behöva lämna fikat halvätet. Kanske börjar andra titta, men jämför det med det helvete ni har nu. Om ni säger något lugnt om att hon vet vad ni sagt. Farmor, nu börjar Kalle bli orolig när det blir höga tonlägen. Eller något, men bara ni håller er lugna och säger något som ger de närmaste en förklaring, är helt klart alla sympatier hos er. 

Oj, det blev långt, men kanske kanske kan ni hitta något som kan funka för er. 

Skulle familjerådgivning eller liknande kunna ge er input och styrka för hur ni ska tackla detta problem?

Stort lycka till!

Bra skrivet, tror att det är i princip det som gäller.

Beklagar, hon låter verkligen som att hon är brutalt känslomässigt omogen.

Hur gammal är barnet nu? Är hon verkligen också en god farmor? Tror du att barnet skulle påverkas negativt av henne när barnet blir äldre? Tänk på ditt barns bästa. Emotionellt instabila människor som reagerar märkligt på ett barns fullt naturliga beteende där de bara vill göra rätt kan skada ett barn även under korta stunder.

Träffa henne inte. Din sambo får åka dit med barneh och du stannar hemma, glesa ut träffarna. Din sambo måste också vara tuffare. Om hon klagar på att ni ses för sällan får han vara ärlig och säga "vi orkar inte träffa dig mer". Börjar hon gorma och blir arg får sambon säga "du måste ändra dig om du vill träffa oss oftare" och sen är det slut-diskuterat. Hon får väl tycka vad fasen hon vill om er då, men det är HON som måste ändra på sig och gör hon inte det kan hon sitta där ensam. Det kanske krävs att säga upp relationen med henne ett tag, och då får det bli så. Hon måste inse att hon är i underläge. När hon söger vissa saker om namn eller annat på barnet får sambon säga "du får sluta säga så". Tänk "Grey rock" metoden, googla på det. Raka rör, ingen diskussion eller vidare mycket känslor inblandat. Säg som det är. Följer hon inte era direktiv är det bara att gå/hänvisa till dörren.

Ge henne inte makt ellet tro att hon kan påverka! Ni styr vilka ni vill umgås med. Sätt ner foten och stå upp för er själva!

Men det är kanske inte så dum idé att flytta ändå? Det verkar ju som att din sambo skulle kunna gå med på det eftersom han tom kan tänka sig att bryta med henne. Det behöver ju inte vara andra sidan av landet, men tillräcklig långt för att nu inte ska behöva träffa henne varje vecka. 

Börja med att inte låta henne komma hem till er. Sambon och barnet kan besöka henne då och då i stället.

Planera under tiden er flytt. Det kommer nog bli mycket bättre så.

Men din partner måste också markera mycket tydligare - det är ju hans mamma.