Jag har fått flertalet missfall och har svårt att bli gravid. Nu får man höra att flertalet i umgängeskretsen/familjen blivit gravida och ska ha barn.
Är jag bitter och dålig människa som blir ledsen och inte riktigt kan glädjas för deras skull?
Känner mig så ensam och elak men har samtidigt sån ångest då allt jag önskar mig är att kunna få barn.
Nej. Ingen har berättat för mig personligen utan de har berättat för andra som berättat för mig.
Om jag skulle få veta det personligen skulle jag självklart låtsas vara glad för deras skull. Att jag sen gråter hemma när ingen ser är inget de behöver veta.
Men fick det kastat i ansiktet av min respektive - att jag är bitter, missunsam och dum i huvudet som inte klappade händerna av lycka för deras skull. Han vill inte ens försöka mer, våra chanser är slut nu.
Jag vet inte vad som är rätt eller fel längre. Det känns som att jag ramlat ner i ett bottenlöst djup och vet inte hur länge jag orkar hålla mig uppe.
Får bara höra av honom att jag borde gå oftare och prata med någon eftersom jag mår så dåligt. Jag gör redan det men det hjälper ju inte. Känner mig så fruktansvärt ensam. Jag vet att han inte kan förstå hur man känner sig som kvinna som förlorat tre barn efter vecka 20 men man hade väl hoppats på lite mer förståelse.
Vi har inga barn sedan tidigare.