Lite av mina tankar efter min dotter

Jag vet inte ens vad jag ska säga, eller skriva. Men jag gråter när jag skriver detta, för din smärta gick rätt genom skärmen.

Det du och den kvarvarande familjen går igenom just nu är inte mänskligt. Ni har mist ett barn och en syster på ett sätt som ingen ska behöva uppleva. Självklart brottas ni också med en massa svåra känslor och tankar som inte har några svar. 

Har du/ni någon att prata med om allt detta? Någon i släkten, någon nära vän eller någon professionell? 

Jag tror ni behöver hjälp med att sortera i allt detta svåra,  gärna med någon som inte har samma starka sorg.  

Förstår också att tankarna på att avsluta allt kommer, men du måste ju leva vidare.

Inte bara för de andras skull, utan också för din egen.

Även om det känns outhärdligt just nu, kommer du klara en dag till. Och så ännu en, och ännu en. Det kommer att finnas ljusglimtar även i det mörka, jag lovar. Men just nu måste fokus främst vara på att överleva - och att få hjälp. 

Önskar så jag kunde göra något mer för dig. Känner så starkt för dig o hela din kvarvarande familj. Du är viktig för dem. Ni är viktiga för varandra. Jag är säker på att din bortgångna dotter hade velat att ni skulle orka leva vidare.
Så lev vidare - även för hennes skull. 

Många varma kramar genom cyberrymden, 

K