Hur mycket kan partner förvänta stötta?

Tillägg: sent om sider fick tonåringen stöd utifrån men då hade jag redan börjat må dåligt. Insåg i november att jag var på väg in i depression men har försökt hålla mig uppe, bita ihop, vara stark osv. Men sen när yngsta barnet fick ett bakslag i skolan (var hemmasittare till o från under lång tid men sen lyckades vi tillsammans vända det så under hela förra terminen gick hon full tid med extremt lite frånvaro, en otrolig förvandling och prestation)och nu har en svacka och en mildare depression (uttrycker sig mer som en "klassisk" depression då detta barn är i mellanstadieåldern och aldrig sökt ångestdämpande på det sättet och aldrig haft ett utmanande beteende) då erkände jag för min man att jag mår inte bra, jag har förmodligen haft depression sen november men inte tillåtit mig att må dåligt utan kör ju på ändå och fixar det som förväntas av mig. 
Men nu... ångest dagligen, ingen sexlust (jag som alltid haft extremt hög lust) älskar ju min man men har ändå svårt att känna mig... vad ska man säga... Jag mår bra av kramar och bara vara nära en kort stund men kan knappt pussas. Jag som är otroligt gosig vill inte ha för mycket närhet. Orkar inte. Älskar min man men känner mig inte kär på det sättet jag gjort tidigare. Har liksom inger romantiskt intresse öht. Inte för honom, inte för någon annan. Jag känner inte igen mig själv... vi har kämpat så hårt, åstadkommit så mycket tillsammans och mycket saker är bättre än på väldigt länge i livet. Jag borde inte må såhär. Men antagligen är det tidigare trauman och mycket jag burit på som jag borde bearbeta. Ska skaffa samtalskontakt. Men maken förstår inte... vi planerar roliga saker framöver som dagsutflykter till skidbacken, vårutflykter vi längtar till, han vill prata om semester (jag är planeringsmänniska så det är inget konstigt att prata om sommaren redan i februari) men allt känns bara jobbigt...