Vad händer med barnet?

Vadå uppenbart? Man kan få barn med hjälp av spermadonator eller embryodonation osv. Är de gifta räknas han som juridisk pappa. Är de inte gifta får han skriva på för faderskap och det kan han göra redan innan barnet föds. Pappan kan begära faderskapstest om han vill det av nån anledning. Men det är ju inte så att sjukvårdspersonal eller nån myndighet lägger sig i för att de inte tycker att barnet liknar pappan till utseendet. 

I princip nej. Det är vårdnadshavarna som måste godkänna att faderskapstest ska tas på barnet. Utomstående kan inte begära det. Det är vårdnadshavarna som bestämmer över sitt barn och vilka prover som ska tas på barnet. Det kanske görs undantag om det finns "starka skäl" av nån anledning. Mannen som anser sig vara biologisk pappa kan kanske kontakta en jurist och försöka stämma vårdnadshavarna. Men då får han nog ha mer "bevis" än att han tycker att barnet liknar honom till utseendet. Jag tror att myndigheterna ser till barnets bästa i ett sånt fall. 

Menar du att för drygt 20 år sen så dna-testades alla barn vars föräldrar inte var gifta? Haha knappast. Det hade blivit väldigt dyrt. Och ännu dyrare och krångligare då. Och då skulle Familjeliv svämma över av folk vars barn dna-testats eller som själva blivit testade vid födseln. Det var ovanligt att dna-testa barn då. Man skrev inte under faderskap via länk på nätet som idag så man fick väl fylla i en blankett och skicka in, alternativt boka ert möte med en socialhandläggare (vilket man kan göra idag också). Det var kanske det som menades med att "utreda" faderskap? 

Jo men då kunde man ju lika gärna ljuga i den "utredningen". Det togs inga dna-test. Så en utomstående man som ansåg sig vara biologisk pappa till ett barm hade fått svårt att bevisa det. 

Det är ju exakt det jag menar. Och det är svårt för utomstående att begära dna-test på andras barn. 

Mamman måste godkänna innan det kan registreras. 

Ja men då hade ju inte gjort nån skillnad om det inte togs dna-test. Då hade ju mamman och hennes partner kunnat säga att han var pappan precis som man kan idag. Att det kallades "utredning" gör ju ingen skillnad i praktiken. För en utomstående hade ju ändå inte kunnat bevisa att han var biologisk pappa med mindre än ett dna-test.

Det TS undrar är väl i klartext om hon kan tvingas dna-testa sitt barn för att en annan man anser sig vara biologisk pappa eller för att hennes barn inte ser ut som mannen hon lever med, om jag förstår saken rätt. Då spelar det ju inte så stor roll om man får sitta och prata med en handläggare och svara på frågor eller om det räcker att fylla i en länk på nätet. 

Nej mamman godkänner och skickar in det till Skatteverket. Det registreras ingenstans annars. Dessutom måste man ju veta personnummer på barnet.