Han vill inte att jag träffar henne

Frågan är ju varför du envisas med att träffa henne? Det för ju inte mycket till, om det gäller samarbete. För det har du ju med pappan
Låter mer som du är nyfiken. För vad ska du ha den information du tillskansar dig?
Det ideala läget är såklart att man har en bra relation med både pappa och den nya. Men man får nog respektera att han inte vill.

Men varför ska du bilda dig en uppfattning? Om det är så att hon inte är snäll mot barnen, så är det ju ändå inte något du kommer märka av att du träffar henne. O
Håller med "Anonym" ovan. Ge det tid så får du se om det kan ske naturlig väg. Men i nuläget så riskerar det bara eskalera friktionen mellan dig och ditt ex. Fokusera på vad du vill och kan göra som mamma i stället.
.

Gör det inte? Säger vem?

Varför? Han uppskattar det inte. Varför är oklart. Det är en bra anledning bara det.
Hur tänker du med det omvända. Att det är en bra anledning att "man vill bilda sig en uppfattning"? Vad är det för bra med det?

Menar du att TS barns pappa bor i östra Ukraina? Det har jag i så fall missat.

Han "bestämmer" väl inte. Men han ogillar tanken. Och hans nya partner verkar respektera det.
Och jag lägger mig inte i. Det är en diskussionstråd som är till för att just diskutera.Vet inte varför det hela måste bli så taggigt bara för att man har olika syn på saken.

Men är det verkligen relevant med Ukraina? Vore det inte rimligare att diskutera en situation i exempelvis Ulricehamn. Om det ens är relevant för diskussionen. Men det var du som drog upp det.

Menar du då att TS partner utsätter barnen för livsfara? För i så fall är det ju rätt enkelt att orosanmäla.

Jag vet inte om det är så grundläggande. Har man delat på sig så har man.
Och vad är det som krävs för att känna lugn? En snabb fika, eller ska man åka på semester i hop? Och vad det än är, vad säger det att det är en rättvisande bild man får?

Var, mer exakt, skrev jag "lyda"?

Det är ju jättefint om det kan vara så. Men så är det ju inte alltid. Speciellt inte i början. Och speciellt om separationen beror på något riktigt sårigt som otrohet.
Då kanske man får nöja sig med att få vardagen att fungera. Risken är ju bara att man gör ont värre.

Det verkar ändå uppenbart att det är mycket känslor inblandade. 

Att inte träffas kan ju också vara ett föräldraansvar.
Att inte bedöma människor och omgivning på en "träff" kan också vara ett föräldraansvar. 

Jo, det är rimligt att vilja veta. Men jag ställer mig frågande till:
- Får man verkligen reda på något bara av att träffa någon?
- Och om det är något man stör sig på, är det rätt svårt att kunna göra något åt saken, om den nu inte är så illa att det går att orosanmäla.
Det finns ju i övrigt inget man kan göra, om den andra inte vill. Det är i mitt tycke att lägga energi på fel saker. Energi som man kanske kan behöva till annat. (för sina barns skull).

Intresserad är ju en sak. Att tvångsmässigt behöva det ett annat.

Generellt är det nog bättre att diskutera än att bedöma andras insatser i forumet. Det blir lite lättare att diskutera då.

Jag har full förståelse att man vill veta, att man är nyfiken och att det är bra om man kan ha en.vänskap med både sin före detta partner och dennes nya.
Men så är det ju de facto inte alltid. Det blir lite konstigt att man ska tvinga på ett förhållningssätt som fungerar för ett läge, på ett helt annat.
Jag har också ställt frågan till flera i tråden vad det är man tror sig uppnå med att träffa sitt ex nya partner över en fika. Annat än att man är nyfiken. 
Känns som det är viktigare att tillfredsställa en känsla än att få saker fungera på sikt.
.

Från att flera uttryckt sig som att det är något man måste.

Som jag skrev ovan så har jag konstaterat att några konsekvent i tråden inte sett någon annan utväg på en sådan här situation annat än att träffa den nya kvinnan. Inga som helst alternativ i tanke. Alltså "tvångsmässigt":
Så jag vet inte vad du menar med efterkonstruktion. Frågan kvarstår ju: Varför? Det enda svaret som kommit fram är av typen "man vill ju veta".

Det där är ju också något som några hakat upp sig på. Att om kvinnan respekterar sin nya partners vilja så är det med automatik så att han "bestämmer". Man kan ju helt enkelt tycka det är bättre att man vårdar sin egna relation en ens partners gamla.