Psykiatrin har fått mig att må ännu sämre

Det är vanligt.

Jag fick en psykolog som ej kunde svenska. Hon hade även noll empati och sa till mig att jag var hopplös. 

Ja usch vad tråkigt. Visst jag förstår att man är extra känslig och skör när man har psykisk ohälsa och ta saker fel av vårdpersonal. Men nån måtta får det f-n vara. Jag är verkligen inte van att bli behandlad på detta sättet. Jag känner mig verkligen som ett psykfall efter att ha börjat ha kontakt med dom. 

Vad jag har förstått är det svårt att hitta personal till psykiatrin, det gör ju tyvärr att en del som i ett annat läge hade gått arbetslösa idag får jobb, fastän de kanske inte är de bäst lämpade egentligen. Men det finns absolut bra läkare och psykologer inom psykiatrin! Be att få byta kontakt om det inte funkar och byt vårdgivare om det inte blir bättre. Om du är i psykiatrin nu kanske du ska testa vårdcentralerna. Det är inte alltid utbildningsnivå som är det viktigaste utan ibland funkar tex en kurator bäst om personkemin stämmer (men de kan så klart inte förskriva läkemedel). 

Men ge inte upp. Leta efter en bra vårdkontakt. De finns. Samtalsstöd finns ju även på nätet. 

Min mamma har det också svårt. Hon har en utländsk läkare som inte kan prata svenska och förstår ingenting. Hur man fått jobb utan att kunna språket fattar jag verkligen inte. 

Svenska sjukvården är dålig och tar lång tid tills man kommer rätt. Ge inte upp! 

Jag är rädd att om jag säger att jag vill byta så framställs det som att jag är en besvärlig patient och då sätter dom en stämpel i pannan på att man har någon personlighetsstörning eller nåt! 

Vi utbildar ju tyvärr alldeles för få läkare här så vi måste importera dem. Vi tar hit läkare från andra länder och så får de plugga svenska under tiden. Visserligen får de inte eget ansvar för patienter direkt men de får ändå börja jobba väldigt tidigt. Det är även svårt för oss kollegor många gånger att hela tiden behöva anstränga sig i kommunikationen, tillrättalägga och hjälpa till i patientkontakter. Men det är tyvärr så det ser ut. Alternativet är att vara helt utan läkare. (Vi har ständig brist och aldrig fullt på alla läkartjänster. Även mycket underläkare som kommer och går.)

Varför i hela friden då?
 Byta läkare kan vara svårt. Även samtalskontakt men där förstår de att man inte passar med alla.

Har du haft samtalskontakt på vc?

Vågar inte strula med personalen då jag läste en grej i min journal. 

Grejen är att jag har depression och ångest. Jag fixade inte den medicinen jag fick. Och då menade dom på att jag kanske inte är deprimerad utan har nån form av personlighetsstörning och då hjälper inte medicin. 

Googlade sen på personlighetsstörning och kände inte alls igen mig! Men där stod det att det är vanligt att folk med personlighetsstörnin ofta är besvärliga patienter och som vill byta vårdkontakt. Så vågar inte byta för då sätter dom väl garanterat en sån diagnos på mig känns det som. 

Jag hamnade hos psykologer som var väldigt svåra i öppen vården. När jag ville byta, blev det just som du säger. Då blev det automatiskt mig det var fel på och som skulle utredas?Fast felet låg hos dom helt och hållet.

Till och med receptionisten avslöjade att dom hade problem med dom och sa upp sig.

Dom kunde inte ta kritik, helt enkelt. Så det slutade med att jag inte söker mig dit igen. 

Jadu, jag fick en läkare som satt och pratade om sin syster som hade bulimi. Jag har aldrig haft bulimi. Jag vet inte varför han kände för att sitta och prata om hur mycket hans syster spydde. 

Fick en annan läkare som frågade hur jag skulle kunna föda barn om jag hade ångest. Jag var 20 år och hade inga planer på att skaffa barn. 

Förstår att du är less. Det finns bra hjälp att få. Har träffat bra läkare och psykologer också.