Diagnoser i förhållande, tips?

Bestäm när saker ska göras: fredagar är det tvätten, söndagar dammsugning mm så handlar det inte om känsla eller att se när något behöver göras.

Det är ganska vanligt att människor med npf inte ser sådant som du beskriver, det är heller inte ovanligt att de inte kan hitta motivationen till det även om de ser det. Det bästa är att bestämma dag eller dela upp sysslorna er emellan så att du inte blir för irriterad eller känner dig utnyttjad.

Känner en med autism, han vet att där är mycket som behövs görasen det är roligare med öl, dator, musik och bilar...

Pratar man med honom så säger han att han städer själv hör man ölen öppnas och det frenetiska musklickandet.

Det har inte med diagnoserna att göra. Det har att göra med att han är man. 

Det finns undantag, men oftast är det så. Jag har samma diagnoser som din sambo. Ändå brukar det vara jag som har koll på sånt. Och jag har varit sambo med .... sammanlagt fyra män. Och de har varit mer eller mindre dåliga på det.

Min nuvarande städar som jag vill ha det. Det är alltså inga konstigheter utan helt vanlig städning en gång i veckan. Kanske ser han också saker bättre än mina ex. Men då och då bygger han om något eller sorterar om något, så att det blir ostädbar i något hörn eller i en del av rummet. Det ser han alltså inte.

Det finns folk med autism/ADHD som kan ha svårt med städning, men det är långt ifrån alla, och det brukar vara de som har ganska svår problematik (eller som inte har haft krav på sig av omgivningen). 

Om en person har svårigheter med vissa saker är det ju dennes ansvar att ha rutiner och struktur så dessa saker blir gjorda, tex ett städ/tvättschema. Jag har ingen diagnos men behöver ändå skriva lista på det som behöver göras framöver för att få det gjort. 

Min partner har autism.

När det gäller hushållssysslor så, även om det låter tråkigt, har vi ett slags schema. Vi har också delat upp huset i delar efter en slags Flylady-idé, så vi har ett veckoschema och ett mer långtidsschema med saker vi gör. Exempelvis dammsuga varje vecka, men storstäda vardagsrummet var sjätte vecka. Och då bara vardagsrummet. 

Vi har delat upp sysslorna så att hon får göra saker som inte tar så hårt på hennes ork. Hon behöver till exempel aldrig diska eller dammsuga, hon klarar inte diskvatten eller att hantera dammsugaren, men å andra sidan tar hon badrummet (torkar av speglarna, handfatet, toan) i fem minuter varje dag, vare sig det behövs eller inte, för gör hon det barje dag så blir det aldrig jobbigt, och hon tar det mesta med tvätten. 

.Vi är också noga med att alltid städa tillsammans. Aldrig att den ena sitter i soffan och den andra bitter-städar. Undantag om någon är sjuk så klart.

Det gäller att prata om det, och komma överens, och se varje kompromiss och åtagande som en liten seger, inte bara för en själv utan även för, kanske särskilt för, den som faktiskt har funktionsnedsättningarna. Det kanske låter fånigt/barnsligt. Och att lyssna på och tro på, när den andra säger att "det här tycker jag är jobbigt/svårt/otäckt", och försöka avgöra, tillsammans, vad som skulle funka, vad man kan jobba på och var som faktiskt inte går.

Så identifiera vad som behöver göras och hur ofta, och vem av er som klarar av varje sak bäst. Ta även med andra saker än rent städ. Min partner är en klippa på att hålla rätt på räkningar, papper och listor till exempel. Det är också en del av hushållsarbetet. Och sen, när ni är överens, inkräkta inte på varandras sysslor om det inte är absolut nödvändigt. Det är att ogiltigförklara den andres insats och ingen vill känna "varför gör jag det här, du gör ju ändå bara om det" och så hamnar man där igen.