Beror väl lite på vad det gäller.
Att komma dragandes med lögner och halvsanningar beror ju oftast på att man kan vinna något på det, att man förlorar på sanningen. Att man inte vill ta konsekvenserna oavsett hur dom än må se ut.
Hen har väldigt lite empati med mina känslor och för långa försvarstal om hur jag är avvikande och allt hen gjort o säjer är normalt för hen.
Och hem klagar hela tiden på att hen får för lite sex, och det förstår jag, men lusten vill inte riktigt infinna sej när allt man försöker kommunicera om blir bortförklarat, ignorerat eller förlöjligar.
Nej, ändra på mej? Inte så, bara ge upp att hoppas att ärlighet är en något jag kan få och att jag ska räknas på något sätt.