Är själv med att ta hand om cancersjuk pappa och blir alltmer utmattad

TS, har varit precis där du är med enda skillnaden att det var min mor och hon var yngre, 54 år när hon blev sjuk och 57 när hon gick bort.

Jag var också enda barnet, vi bodde 20 mil från varandra. Min dotter var precis nyfödd när mamma blev sjuk och precis fyllda 3 då mor gick bort.

Jag tog som du ut närståendepenning, men det var ekonomiskt tufft som ensamstående och kostnaden för bensin fram och tillbaka.

Känner precis igen all din oro. När dom inte svarar i telefon vet man inte om dom sover eller nåt har hänt.

Min mor hade hemtjänst och hemsjukvård, hon var som din far oerhört mager på slutet och helt orkeslös. Hon hade också en cancerdiagnos och mycket smärtor med den. Inte förrän efteråt när jag hittat journalkopior från vården som hon hade begärt ut har jag förstått att hon hade spridd cancer i skelettet och lungorna bl.a.

Jag vet faktiskt inte hur man orkar. Har egentligen inget bra råd att ge dig. Bara att hålla ut, komma ihåg att äta och sova själv och ta hand om din pappa så mycket du kan. 

När allt väl var över, allt praktiskt ordnat med begravning, bouppteckning osv så var det en lättnad inombords. Men en enorm sorg. 

Många kramar till dig TS ♥️