Otrevlig tonåring

Kan vara bortskämd, kan vara att hon är helt slut i vissa situationer och att hon faktiskt inte orkar upprätthålla en fasad.

Det finns inget facit. Alla barn är olika men för mig låter det snarare som en tonåring som behöver kärlek och förståelse. Det ÄR tufft att vara tonåring. Man vill så mycket, känslor och krav. Samtidigt som man inte är mogen alltid för det stora ansvar som man plötsligt får och den stora hårda världen. Man kan känna sig väldigt vilsen och vara ego för man har inte förmågan att se någon annan än sig själv. 

Det är därför jätteviktigt att börja ge barnen ansvar och lägga grunden redan när de är små. Att komma nu, skrika och gapa att hon är bortksämd...tja vem gav henne möjligheterna? Jo ni. 

Så börja med att fundera ut vilka regler och rutiner ni vill ha för henne. Sedan går ni igenom listan först själva och skapar en viktig och mindre viktig kolumn. Låt henne lyckas, barn växer av det. Men det betyder inte att man inte ska ha krav.  

Därefter sätter ni er tillsammans med dottern i en lugn situation där hon får säga sitt och ni ert. Så försöker ni hitta en kompromiss. Ni kanske inte lyckas första gången men då får ni prova igen en annan gång. Eller så kanske ni kommer halvvägs. 

Ni vill ha en god relation till ert barn. Inte en "vi bestämmer, du ska lyda". 

Det är samma i den här familjen och jag tror att det till allra största del har att göra med hormoner. Det var samma för mig när jag var tonåring. Det hade inget att göra med uppfostran eller yttre omständigheter, utan det var en hormonstorm och känslor som var omöjliga att hålla tillbaka emellanåt. Det går över med tiden men det går nog inte att göra så mycket åt det innan det förutom att ha tydliga rutiner och säga till i god tid. Jag har märkt att det går mycket bättre att be henne göra något om en timma än på en gång. Det eliminerar inte risken för utbrott men det minskar det.

Tyvärr är barn olika.Finns ingen färdig manual.
Har en dotter med en mamma som p.g.a mitt ex fått dra större delen av hennes uppfostran trotts att hon alltid varit pappas tjej. Idag har vi (enligt mig) riktigt bra kontakt och hon och bonusmorsan är 110% Nästan att jag som bio-pappa kan känna mig utanför ibland, haha
Min son med en annan mamma på halvtid har vuxit upp och blivit en lugn och empatisk kille. 50% hos mamma sedan 9 års ålder även där men han var verkligen pappas unge som liten.
Har alltid varit en engagerad lekpappa till skillnad från deras mammor. Kanske balansen däremellan har funkat.
Däremot så kommer jag att leka skiten ur mina barn-barn, hahahaha
Stackars mina barn ...

Så där blir det lätt när man curlar! Man försöker egentligen bara vara snäll och blir då tagen för given. Det enda sättet (både mot man och tonåring) är att helt enkelt sluta med att skjutsa, tvätta, laga mat, städa och helt enkelt ge fasen i att vara det ouppskattade navet i familjeverksamheten.

Jag är man själv och fick lära mig den hårda vägen liksom våra 2 tonårsdöttrar. Min fru slutade helt enkelt att tjata och utan att hota eller ens säga något om saken. Hon hälsade på kompisar, gick på bio, evenemang osv och var knappt hemma på kvällarna.

När all tvätt låg i högar i badrummet, allt porslin, glas och bestick var odiskat och tonläget var högt mellan mig och döttrarna. Då fattade vi slutligen vad det var frågan om. Tjejerna blev mycket lugnare när de fick rutiner att följa, blev mer receptiva och jag själv tog tag i hushållsbiten jag hade försakat länge!

Nu var mina barn som vildast i 3-6-årsåldern, men det har inneburit att vi har väldigt uttalade regler om att gott uppförande och respekt är det som ger tillgång till ALLA privilegier och ALLT som är roligt och gott i barnens liv. Det har faktiskt tjänat oss väl när de har gått in i tonåren och hormonerna har sprutat ur öronen på dem. Visst kan du gorma och ha dig, men tills du kan tilltala mig i en hyfsad ton kan du glömma telefon och wifi och skjuts till träningen.

Det barnet hade fått gå eller ta bussen till ridskolan om jag vore förälder.
Sjukt bortskämd med allt materiellt och så ingen tacksamhet.

Jag ger direkta konsekvenser- gör du mig lessen och är otrevlig när jag kör dig till ridskolan så slutar jag göra det tills jag är glad igen. Under tiden får du lösa det själv eller låta bli att rida.

Ja, hon agerar bortskämt. Klarar hon inte av att uppföra sig eller visa uppskattning efter en ridlektion så ska hon naturligtvis inte ha en egen häst. Du behöver ha nolltolerans. ge henne konsekvenser, även för sarkastiska tonlägen. Kanske ta ifrån telefonen innan hon lärt sig hur man uppför sig och visar respekt. Man kan tycka att pappan borde vara den främste korrigeraren gällande hennes beteende mot dig. Man pratar inte till sin mamma på det sättet.

med det sagt. Sätt dig ner med henne, berätta vad du förväntar dig. berätta att ni tänker avvakta med häst innan du ser en förändring.

Uppskatta när hon anstränger sig, "jag gillar sättet du framförde det på" "jag märker att du anstränger dig"

Berätta ofta att du älskar henne när ni inte gör något speciellt så det inte blir att din kärlek är villkorad.

Nu har mina npf allihopa och har varit trötta och kravkänsliga i 13-20 årsåldern.

Den äldsta fick 3 ansvarsområden att sköta i veckan, 
Vika tvätt och lägga in den.
Laga mat 1 dag i veckan och fixa till köket efter, samt hålla ordning på sitt rum. Hur hon la upp det bestämde hon, men för att veckopengen skulle ramla in så skulle de vara färdigt på fredagen, helgen var vilohelg.
Så sätt rimliga mål och en deadline har fungerat på samtliga här.
Är man trött och grinig kan man vara på sitt rum, allmänna ytor är vi trevliga på.

Det har fungerat bra här.

Kommunikation och förståelse, utgå från att hon gör så gott hon kan utifrån sina förutsättningar

Den första du måste ta itu med är jättebebisen du lever med, som tydligen är pappa till tonårsdottern. Ni ska sätta upp gemensamma regler och gränser för dottern, och han ska behandla dig med respekt alltid, i synnerhet när dottern är i närheten.

Tjat är värdelöst, det visar bara att man inte behöver lyda.

Konsekvens är bra. Som inlägget där respekt och vänlighet byts mot skjuts, mobil och mat på bordet. Man behöver egentligen inte ens bli arg, bara förklara vad ett visst agerande kommer att leda till. Och se till att vara hundra procent konsekvent. Det är inte kul.

Men helst ett samtal med dottern där hon får berätta hur hon skulle vilja ha det i er relation, du berättar hur du vill ha det, och så förhandlar ni och sluter avtal.

Jag kan tycka att det är helt OK att blåsa topplocket på en tjurig tonåring.
Det är fan inte de som styr familjen. Ta ditt ansvar som förälder!

Hon är bortskämd.
Jag har 3 barn, 9, 12 o 13 år gammla..
Vi har varit hårda o tydliga redan från början kring regler eller vad som förväntas av dom. Hårda men rättvisa.
Men ja ser på deras kompisar, att föräldrar inte lär barnen vett o etikett i tid. Inte konstigt barn blir som dom blir idag. Vågar inte föräldrar sätt gränser eller regler ? Sluta curla barnen. Ja va tydlig med min dotter. Sköter du inte dina Läxor och Ditt rum, får du inte rida mer. Har du rättigheter så har du skyldigheter.

Kanske redan ut om hon har nån diagnos? Borderline? Adhd? Add?

Hur är ni föräldrar mot varandra.?

Hur har ni det?