Ojämn ekonomisk standard

Det är ALLTID tajt för hen... en kombination av dålig lön och att pengar spenderas på onödigheter som pizza etc. 

Jag har försökt prata om ekonomin flera gånger, men det är ett känsligt område för hen och kan vara ett riktigt minfält.

Nej inte fakturor, men tex mat och annat. Kläder etc... men sånt som inte är livsnödvändigt har jag i princip slutat med..

Vi bor så pass långt ifrån att det kostar några hundralappar bara att åka, något hen inte "haft råd med" på jättelänge, så då hamnar det på mig att betala om vi ska kunna ses. Vi kommer inte flytta ihop, så jag försöker mer hitta en rimlig balans i det vi har nu...

Ingenting, det enda hen kan göra är att byta jobb och det verkar hopplöst. Det som tar mest på inkomsten är alla dagar hen väljer att sluta tidigare, det förlorar hen i regel 1000-2000 på under en månad.
Hen vill absolut ses, helst flytta ihop helt... jag tror hen faktiskt inte ens inser att månadens snabbmat skulle kunna betala biljett för åtminstone en resa... 

I början var det kul att kunna ge saker hen inte var van vid ja. Det går månader mellan gångerna nu och när jag drog ner på det blev hen tydligt frustrerad och "hintade" ganska intensivt om saker hen vill ha och gör fortfarande i perioder, trots att jag spelar dum. Vi har varit tillsammans i över två år och hen visar inget driv att ta tag i sin situation, så jag har tröttnat på det för länge sen. Jag älskar hen, men vill absolut inte bo ihop eller på annat sätt bidra till hens ekonomi. En sak om vi är ute tillsammans eller om det krisar, men bara-för-att-presenter blir det inget mer av.