Ojämn ekonomisk standard

Om man har en lång och seriös relation och i sitt hjärta vet att det är denna man som man vill leva med, så är det rätt att betrakta sig som ett team. Så som din partner gör med er. Då tycker jag inte att man behöver känna sig skyldig. 

Om man däremot slösar bort väldigt mycket pengar på sig själv varje månad, medan den som tjänar mycket mer pengarna håller igen på saker till sig själv, så är det orättvist. 

En fara med att den ena tjänar väldigt mycket mer pengar är att med tiden personen med pengar börjar bestämma allt mer om ert gemensamma liv. Så var det ofta före 70- talet, när skattereglerna gjorde att det inte lönade sig att så mycket att vara två som jobbade i familjen,  förskolorna var få och många var hemmafruar. Mannen bestämde ofta stora inköp.

Vet din partner om att du aldrig villl flytta ihop med hen? Kanske är det något du redan har sagt?

Människor har en trndens stt vänja sig vid stt få saker och vill hs mer. Så som bsrn lite grand. Bra stt du inte ger hela tiden. Det är annat med en resa eller festmåltid ute, där kan ju inte don partner klata det inom budget. (Under görutdättning att du själv vill resa förstås.)

Har din partner en sjukdom som gör att hem måste gå hem från arbetet? I annat fall är det bara kondtigy.

"Människor har en tendens att vänja sog vid att få saker och vill bara ha mer. Så som barn litegrsnd" ska det stå.

Det klart att hen förstår när Trådstartaren inte hänger på hintarna om att köpa något. Det är ingen direkt manipulation.

Problemet uppkommer om Trådstartaren ger med sig ibland. Då förstärker man beteendet. 

Ni måste ha ett allvarligt samtal om ekonomi där ni kommer överens om de ekonomiska ramarna för er relation. Något annat går inte i längden, ni borde ha gjort det för länge sedan.

( Min egen synpunkt i detta,  som är just bara min egen: Ge aldrig efter för tjat, utan håll på att vardagliga saker betalar ni var för sig för egen del. Annars blir varje ny hushållsmaskin en förhandlingsfråga)