Ojämn ekonomisk standard

Jag både håller med om detta, samtidigt inte.

Det är lite löjligt med 'hintar' (jag har en syster som gör samma sak). Det känns på något sätt lättare att strunta i det med tanken - om du vill något, så fråga rakt och tydligt för bövelen! De låtsas ju också! 

Däremot att BARA göra detta låter lite sniket... Man måste också sätta ner foten, ibland kan det krävas upprepade gånger:

Typ

"jag föredrar verkligen rak och tydlig kommunikation. När du säger sådär som du just gjorde, upplever jag att du försöker hinta om att jag ska betala. Nej, du behöver inte varesig bekräfta eller förneka just nu, låt mig ta detta till punkt; OM det är så du menar, så vill jag att du ska förstå att jag inte uppskattar hintar. Jag tycker sådant är lite oärligt.

Om du nu inte menade att jag skulle betala, vill du då prata igenom din ekonomi? 
Vill du ha tips, råd och stöd i att ändra på saker så finns jag här. Men jag är itne och kommer aldrig bli en suger-mama/daddy. Sorry att vara hård, men jag ville bara vara tydlig med att det skaver på mig, att du klagar på din ekonomi - eftersom det UPPLEVS som att jag måste reagera på saken, på ett elelr annat sätt - och jag vet iten vad du vill.

Gällande presenter/att jag ska betala, har jag också åikter, som kan sammanfattas med att 1) jag tycker bara om att ge presenter på mitt egna initiativ - aldrig någonsin om det förväntas, eller pga hintar. 2), jag ser en del i din ekonomiska situation som du kudne förbättra. Vi kan prata mer om det, när du är redo.

Och hur svarade du?

Jag hade sagt "Nu är det andra (eller tredje, fjärde) gången du nämner detta. Jag hör att det är viktigt för dig, och att du oroar dig. Vill du att jag stödjer dig genom att bara lyssna, eller vill du ha konkreta råd på hur du kan tänka kring DIN ekonomi?"

Notera att du inte frågar "hur kan jag hjälpa", vilket lämnar öppet för penning-bidrag, utan du specificerar att valmöjligheterna är *att lyssna* eller *att ge råd* - inte att betala saken. Då hamnar hon i situationen att själv ta upp ekonomisk hjälp, och ni kan ha ett öppet samtal--- eller så fattar hon att du inte anser att det är ditt jobb att fixa hennes ekonomiska problem.

Men du ställer ju ändå upp! Du stänger inte ner henne. Men tydliggör också att du hamnat i sitsen att lyssna på hennes klagomål (over and over again).

Nån tanke på detta? inlusive svar på frågan jag ställde? -hur bemöter du hen, som upprepar samma sak fyra gånger? 

För att komma in i samtalet utan att framstå som oempatisk? För att skapa en situation där denna person måste lägga fram vad hen förväntar sig av TS, utan att slinga sig? 

Jag tycker detta vore ett taktfullt sätt att hålla dörren öppen för denna person - men samtidigt vänligt men bestämt få klargjort att hen inte kan förvänta sig att en köksmaskin plötsligt ska dyka upp! Och att klargöra att jotack, jag hör vad du säger! (Du behöver iten upprepa för min förståelses skull).

Jag förstår att TS inte tycker råd som att svara henne/honom rent ut med ett "jag är inte din plånbok" känns för elakt! Särskilt som personen då kan kontra med "men jag menade inte det så!!", och så är TS bara bad guy...