Ojämn ekonomisk standard

I början var det kul att kunna ge saker hen inte var van vid ja. Det går månader mellan gångerna nu och när jag drog ner på det blev hen tydligt frustrerad och "hintade" ganska intensivt om saker hen vill ha och gör fortfarande i perioder, trots att jag spelar dum. Vi har varit tillsammans i över två år och hen visar inget driv att ta tag i sin situation, så jag har tröttnat på det för länge sen. Jag älskar hen, men vill absolut inte bo ihop eller på annat sätt bidra till hens ekonomi. En sak om vi är ute tillsammans eller om det krisar, men bara-för-att-presenter blir det inget mer av.

Inget manipulativt alls, hen säger att hen vill ha det och det och jag låtsas som jag inte uppfattade det som en önskan att jag ska köpa det.

Jag är inte det minsta motsägelsefull för att ni läser in en massa och inte förstår mina försök att förklara.

Det hjälper inte annat än i stunden. Fungerar bättre att bara låtsas som jag inte fattar vad hen hintar om.

Nej, det är ett försök att få hen att lägga ner utan att göra en större sak av det.

Inte med de orden, men ja vi har pratat om situationen flera gånger.

Det är att vara elak, men du kanske är en sån som kör med brutal ärlighet?

Va? Gud vad du överdriver, det enda jag gör är att låtsas som att jag inte uppfattar hintarna om vad hen vill att jag ska köpa. Hen får väl säga det rakt ut då om det är något viktigt.

Har tex hjälpt hen leta nya jobb som inte skulle innebära några större skillnader mot nu, men ändå bättre lön. Hen "ska kolla på det", men gör aldrig det. 

Jag är aldrig elak, men har varit väldigt tydlig med att hens attityd inte är hållbar. Antingen är hen nöjd med sin situation, och då slutar man klaga så mycket, eller så är man inte nöjd och försöker göra något åt det.

Det är inte att vilseleda, jag har bara slutat vara en "tankeläsare". Om någon manipulerar här så är det isf hen, med alla hintar hen förväntar sig att jag ska snappa upp och uppfylla.

Vad vill jag få hen att tro?

Det klart att hen förstår när Trådstartaren inte hänger på hintarna om att köpa något. Det är ingen direkt manipulation.

Problemet uppkommer om Trådstartaren ger med sig ibland. Då förstärker man beteendet. 

Idag har hintandet om nästa grej kommit. En köksapparat har slutat fungera och det har hunnit tas upp fyra gånger bara idag och prat om hur svårt det blir utan och att hen inte har råd med en ny osv...

Massor och jag är ett lika stort emotionellt stöd tillbaka.

Nej, vid det här laget känner jag igen skillnaden.

Och hur svarade du?

Jag hade sagt "Nu är det andra (eller tredje, fjärde) gången du nämner detta. Jag hör att det är viktigt för dig, och att du oroar dig. Vill du att jag stödjer dig genom att bara lyssna, eller vill du ha konkreta råd på hur du kan tänka kring DIN ekonomi?"

Notera att du inte frågar "hur kan jag hjälpa", vilket lämnar öppet för penning-bidrag, utan du specificerar att valmöjligheterna är *att lyssna* eller *att ge råd* - inte att betala saken. Då hamnar hon i situationen att själv ta upp ekonomisk hjälp, och ni kan ha ett öppet samtal--- eller så fattar hon att du inte anser att det är ditt jobb att fixa hennes ekonomiska problem.

Men du ställer ju ändå upp! Du stänger inte ner henne. Men tydliggör också att du hamnat i sitsen att lyssna på hennes klagomål (over and over again).

Det där är du som läser in. Jag har aldrig sagt att jag tror hen har dåliga avsikter. Däremot en skev bild av pengar och inte verkar tycka att det är en stor sak när jag "har råd".

Ryggrad har jag så det räcker och blir över, men jag har också takt, empati och sympati nog att förstå hens sida av det, men det är inte synonymt med att jag tänker underhålla den.

Jag tror de flesta förstår vad TS menar. Det blir väldigt svart-vitt att säga att någon (som man dessutom älskar) har dåliga avsikter, när denne kanske inte ser sitt eget beteende som så störande/strategiskt. 

För att komma in i samtalet utan att framstå som oempatisk? För att skapa en situation där denna person måste lägga fram vad hen förväntar sig av TS, utan att slinga sig? 

Jag tycker detta vore ett taktfullt sätt att hålla dörren öppen för denna person - men samtidigt vänligt men bestämt få klargjort att hen inte kan förvänta sig att en köksmaskin plötsligt ska dyka upp! Och att klargöra att jotack, jag hör vad du säger! (Du behöver iten upprepa för min förståelses skull).

Jag förstår att TS inte tycker råd som att svara henne/honom rent ut med ett "jag är inte din plånbok" känns för elakt! Särskilt som personen då kan kontra med "men jag menade inte det så!!", och så är TS bara bad guy...