Anonym (orkarintemer)

Sat 1 Mar 08:34

174 svar

Värt att leva helt ensam?

Jag är en man som har börjat bli till åren och jag har ingen nära vän längre och aldrig haft en flickvän. Jag kan vara ganska trevlig och skoja och umgås med tjejer privat och har sagt till mig att jag är deras favorit på jobbet.

Problemet är att tjejer inte vill gå längre med mig, jag är en vän då man inte vill ha en man som ser ut som mig vilket gör att jag kommer att få leva ensam hela livet.

Jag vet inte om jag orkar leva såhär längre. Aldrig få en kram. Aldrig ha någon att mysa med. Jag har ibland suttit här i min datorstol och sneglat upp på lampan i taket hur det skulle bli att hänga ett rep där för att få slut på detta.

Finns det andra i samma situation? Gått hela livet utan närhet? För mig låter det som rena jackpotten bara att få ligga i en soffa och hålla om någon.

Anonym (orkarintemer) Trådstartaren

Sat 1 Mar 11:20

#3

Anonym (Hm) skrev 2025-03-01 08:43:42 följande:

Det här kanske inte är vad du vill höra Och det ersätter inte mänsklig kontakt. Men skaffa en hund. Djur, och speciellt hundar, är fantastiska vänner och gör det mycket enklare för dig att få kontakt med andra, tex i rastgården, på utställningar eller andra hundevent.

Sonora skrev 2025-03-01 11:14:45 följande:

Håller med föregående kommentar. Ett husdjur (hund) är en bra lösning för att dra dig ur din vardagliga bubbla av fasta rutiner och vanor , spelar du mycket datorspel ?
En förändring av livsföringen kan vara värt att lägga fokus på. Skaffa hund säger jag. Ett bra sätt att börja bry sig om och ansvara för något och det kommer inte att kännas lika ensamt längre.

Jag kan inte ha en hund i mitt yrke och sedan ärligt talat vill jag inte ha en hund. Jag vill ha någon att mysa med. Leva med. Se på film med

Anonym (orkarintemer) Trådstartaren

Sat 1 Mar 13:19

#10

Tecum skrev 2025-03-01 11:50:16 följande:

Mitt råd är samma som vanligt, fortsätt försöka! Umgås och se till att träffa så många du orkar, både irl och på nätet. Att du börjar komma upp i åren kan vara en fördel, i den åldern finns många kvinnor som haft relationer men inte lyckats så bra, de har lärt av misstagen och söker något nytt. Där har du en chans!

På nätet lyckas jag inte hitta någon tjej tyvärr. I verkligheten så börjar man ju komma upp i en ålder där folk har träffat någon. De hemmafester/krogbesök man hade som ung finns ju inte längre.

Anonym (Tina) skrev 2025-03-01 12:12:27 följande:

Till TS, det låter som du behöver komma ut mer. Att glo i taket och sitta framför skärmen kommer inte bidra till kontakt med andra människor. Riktig kontakt alltså, i verkliga livet.

Jag rör mig redan ute på olika evenemang, på jobbet och jag reser. Men jag vill ha den där närheten....

Anonym (orkarintemer) Trådstartaren

Sat 1 Mar 21:52

#37

Anonym (Jakob.) skrev 2025-03-01 16:27:28 följande:

Jag vet inte hur gammal du är, men jag är 46 och gav upp allt vad kärlek heter för 6 år sedan. Jag har aldrig haft någon tjej heller. Aldrig gått på en träff ens. Jag insåg redan i tonåren att mitt fula utseende skulle ligga mig i fatet och så blev det. Strax efter att jag hade fyllt 40 gav jag upp. Man orkar inte med hur många besvikelser som helst och för att inte helt gå under och behålla lite självkänsla gav jag upp allt vad livskamrat och familj heter och försökte göra det bästa av livet ändå. Jag har mina tunga perioder, men jag hankar mig framåt.

Jag är ungefär 10 år yngre än dig. Jag var den enda killen som inte fick dansa med någon tjej på diskot i lågstadiet, tjejen sa att jag var för ful. Redan då insåg jag hur mitt liv skulle bli och tyvärr stämde det. Det är förutbestämt hur mitt liv skulle bli, tjejer attraheras inte av killar som mig så är det bara.

Anonym (Bene) skrev 2025-03-01 20:14:00 följande:

Ts. Det går inte att skaffa en flickvän om du har svårt att skaffa relationer överlag.

Skaffa en partner ligger på en högre nivå svårighetsgradsmässigt än att skaffa en vän.

Vad är ditt nästa steg?

-finna dig i din sits. Kräver ditt aktiva engagemang såsom "Greg "

-bli bättre på relationsskapande, hitta vänner och i långa loppet eventuellt en partner. Kräver också ett aktivt engagemang.

vilken riktning du än tar så behövs ditt aktiva engagemang.

Du kan ju förstås välja vägen "Jacob" som har en ganska föraktfull attityd mot kvinnor. "Varför ska jag ge kvinnor komplimanger" (ingen tvingar dig) plus catfishar kvinnor och struntar fullständigt i att det är människor han leker med. Dyka djupare ner i kaninhålet.

Det tragiska är att kvinnor inte attraheras av kvinnor som mig, som jag precis skrev ovan jag har alltid varit den enda nobbade. Hela livet. Varför skulle det plötsligt ändras?

Anonym (orkarintemer) Trådstartaren

Sat 1 Mar 22:17

#40

Anonym (Bene) skrev 2025-03-01 22:16:31 följande:

Är det den vägen du väljer att gå så landar ditt alternativt i:

-finn dig i din sits. Kräver ditt aktiva engagemang såsom "Greg "

Jag vill inte finna mig i det :( jag vill också ha någon att mysa med och krama. Som det är nu kan jag lika gärna ta mitt liv.

Anonym (orkarintemer) Trådstartaren

Sun 2 Mar 08:28

#48

Anonym (9172) skrev 2025-03-01 23:33:43 följande:

Har du funderat på att gå och prata med någon om dina tankar? En psykolog? Du kanske behöver få lite stöd, och verktyg för att skapa det liv som det låter som att du egentligen vill leva.

Jag gjorde det för några år sedan. Men det gav mig inget.

burleskburkläsk skrev 2025-03-02 03:57:05 följande:

Fula kan visst få tjej.

Jag har en kusin, han är 43år, har aldrig haft en flickvän och tycker så synd om sig själv, jag har försökt hjälpa honom men han försöker inte ens, jag tror han kommer dö oskuld och ensam.

I det långa loppet är personoughet så mycket viktigare än utseende.

Jag har inte varit som din kusin. Jag slutade spela spel när jag var 19-20. För redan få kände jag att jag vill ta tag i mitt liv. Jag var på mycket krogbesök och hemmafester på den tiden. Aktiv i ungdomsförbund och volontärarbete fram tills 30 men det ledde aldrig till något. Efter det har jag tappat hoppet och varit deprimerad över den här situationen. Vissa av oss lyckas inte hur mycket vi än försöker.

Anonym (Sanna) skrev 2025-03-02 07:25:49 följande:

Då är det bättre att du fortsätter livet, eftersom det ökar möjligheten att hitta någon.

Sen kommer du inte ifrån att du behöver "sälja in dej själv". Jag tror absolut inte att det är ditt utseende som ligger dej i fatet utan det är ditt mående. Jag skulle också dra mej för att dejta någon som inte verkar gilla sej själv eller livet. I så fall blir en mer mamma än partner om du förstår hur jag menar. Som jag ser det behöver du psykologstöd nu! Ta väl hand om dej.

Men jag har ju inte alltid mått såhär dåligt. När jag var mellan 20-30 var psykiska hälsan på topp och jag var aktiv bland människor men det blev inget resultat. Nu har jag insett att det är kört och mår dåligt.

Oavsett om jag lever eller dör så kommer jag inte träffa någon. Det är vad jag har insett nu och därför jag mår dåligt.

Anonym (orkarintemer) Trådstartaren

Sun 2 Mar 11:33

#52

Anonym (Mimmi i fjällen) skrev 2025-03-02 08:55:57 följande:

Hur såg dina relationer ut genom barn- och ungdomen? Hade du alltid minst en kompis du kunde lita på i skolan? Visste du att dina föräldrar alltid fanns där för dig? Sånt kan spela roll för ens förmåga att skapa nya, nära relationer som vuxen.

Ja jag hade kompisar i skolan. Inte många men ja jag umgicks med andra i och utanför skolan. Föräldrarna är väl lite sisådär. Dom är speciella.

Anonym (Anonym) skrev 2025-03-02 10:26:19 följande:

Jag tycker att du ska gå till en annan psykolog eftersom det är uppenbart att du behöver hjälp med att komma på fötter och bryta ditt negativa tänkande.

Jag vet helt ärligt inte om jag orkar

jag blir tårögd bara av att läsa vad jag själv skrivit.

Anonym (orkarintemer) Trådstartaren

Sun 2 Mar 20:20

#62

Anonym (Jakob.) skrev 2025-03-02 18:53:35 följande:

Jag förstår verkligen dina känslor, men antingen tala med en psykolog eller återta kontrollen över ditt liv. Jag ville också hitta en livskamrat, men jag insåg också att drömmen om något som verkade vara en utopi inte fick ta kontrollen över mitt liv. Inte för att dramatisera det, men utan den insikten vet jag inte var jag hade varit idag. Livet och ditt värde som människor hänger inte på om du har någon att krama och älska även om jag naturligtvis också delar din längtan.

Varför skulle inte du kunna hitta någon? Du har ju liksom ideallängden för vad kvinnor gillar. Är man i din längd kan man se ut som ett arsle i ansiktet men ändå lyckas.

Anonym (34) skrev 2025-03-02 19:34:43 följande:

Lägg ut en bild på dig så kan vi se om vi kan hjälpa och styla dig lite...

Du skrev att du gick på fester, volontärer osv men slutade med det och efter det började du må sämre...

Det kanske är så att du skulle må bättre av att börja igen?

Och fula killar får visst tjejer, tjejer ser mycket till personligheten även om utseendet är första intrycket.

En självsäker och lite elak kille får ofta tjejer, en snäll och hjälpsam kille inte lika många. Vi tjejer gillar lite farliga killar...

Se bara på alla killar som misshandlar tjejer, de får tjejer även efter det trots att de har "big red flag"... Det sitter i ersonligheten...

Jag hade gärna lagt ut här... men känns lite farligt om någon känner igen mig. Jag har inga fester att gå på längre tyvärr. Det gör man i ungdomen. Volontär... ja kanske. Men jag ville hitta en partner vilket jag inte gjorde. Ja fula killar får tjejer. Men att vara både kort och ful då är man körd. Jag hade gärna varit 10cm längre och sett ut som ett arsle i ansiktet.

Jag önskar lite av att jag var en elak kille faktiskt... men jag är ju snäll som en björn :/

Anonym (orkarintemer) Trådstartaren

Sun 2 Mar 22:40

#65

Anonym (Kram) skrev 2025-03-02 20:34:04 följande:

Förstår att det kan kännas mörkt ibland, men det finns vägar för att må bättre och hitta en tillvaro som du trivs med. Pausa tanken på att finns kärleken och koncentrera dig på att hitta vänner och sammanhang som får dig att må bra. just nu är du i en svacka och du behöver vända den.

Tveka inte att söka hjälp hos vårdcentralen om ditt mående. Dom kan remittera dig till terapeut eller psykolog som kan hjälpa dig med dina jobbiga tankar och sätta upp realistiska mål så du kan må bättre och närma dig saker du saknar.

Det känns inte mörkt ibland, det har känts mörkt i väldigt många år. Jag har haft en paus från denna kärlekslängtan i några år men jag vill ju inte ha en paus för resten av livet.

Jag har varit hos vårdcentralen och jag känner att jag är klar där. Jag känner att lyckas jag inte förändra något då är det ingen mening att jag fortsätter det här misslyckade livet något mer.

Anonym (orkarintemer) Trådstartaren

Mon 3 Mar 08:19

#74

Anonym (Kram) skrev 2025-03-02 23:14:59 följande:

Om du bortser från saknaden efter kärlek och närhet.
Vad saknar du för saker i livet? Har du ett jobb du trivs med? om du skulle hitta vänner, vad för slags kontakt och vad för saker vill du dela med dessa vänner?

Det är typ det jag saknar. Jag har ett bra jobb jag trivs med. Skulle jag hitta fler vänner skulle jag nog mest vilja fira nyår och gå ut ibland och hitta på saker.

Anders1970 skrev 2025-03-03 00:39:15 följande:

Beskriv vad du anser gör dig udda, skriv klarspråk.

Vad jobbar du med, så man får en miljöj
Känsla.

Vill inte outa mig för mycket, men det är ett jobb där man till stor del är ensam.

Goneril skrev 2025-03-03 01:47:42 följande:

Psykolog och vårdcentral i all ära, men det är inte där problemet ligger. TS kan helt enkelt inte acceptera sin spegelbild och det är ju hans rättighet. Han lider av komplex men är väldigt diffus när det gäller "fulheten".
Här på FL finns många trådar på samma tema, en faktiskt eller i någon mån inbillad fulhet som förstör livet. Nu är nog inte TS fulhet inbillad, han lider ju så svårt av den att han inte tycker livet är värt att leva.
. Rent konkret finns det jättemycket man kan göra för att förbättra utseendet, särskilt om man har pengar.

Anonym (Anonym) skrev 2025-03-03 07:05:16 följande:

Ts tycks främst vara fixerad vid att han är kort och smal (han har även startat flera andra trådar på samma tema). Detta är knappast egenskaper som i sig gör någon ful. Jag tror att han måste komma bort från denna fixering och då skulle psykoterapi kunna hjälpa. Jag tycker att han ska försöka med det igen, det kan mycket väl vara så att det hjälper bättre denna gång med en ny terapeut.

Det är kortheten som är mitt problem. Jag har inget fult ansikte eller stora öron eller liknande. Ansiktet är fullt normalt. Men jag hade valt bort detta och sett ut som ett arsle i ansiktet om jag fick bli längre.

Jag tror inte ni förstår vad tjejer (och killar) har sagt till mig om min längd hela livet. Det är många kommentarer. Aldrig något annat. Det är längden som är mitt problem och det är typ det enda man inte kan göra något åt. Därför är jag deprimerad.

Värt att leva helt ensam?

INNEHÅLL