Varför har barns beteenden blivit medicinska och inte pedagogiska?
Ibland är det en diagnos, ibland inte. Det kan vara allt möjligt, läs- och skrivsvårigheter är ju t ex. en diagnos.
Ibland behöver inlärningssituationen i klassrummet förändras för den eleven, ibland inte.
Ibland är lokalerna helt olämpliga av olika skäl.
Ibland pågår det saker i familjen som gör barn oroliga även i skolan.
Det kan handla om mobbning, barnet blir mobbat, barnet mobbar eller bådadera.
Ibland är läraren inte lyhörd, medan andra gånger är hen det, men är på väg rakt in i väggen på grund av arbetssituationen.
Ibland har läraren en diagnos som ger svårigheter i klassrummet.
Ibland har läraen bekymmer på hemmaplan och är deprimerad elker ångestriden/trött.
Ibland har klassrn haft för många vikarier och har dpårat ut helt.
Ibland har lärare konflikter eller olika åsikter om hur barnet ska behandlas att barnet får bemötanden som ör mycket förvirrande.
Ibland (ofta) finns inte det extra stöd som skulle behövas, trots att det inte är mycket
Ibland tänker skolledningen bara att de ska skicka vidare problemet till nästa stadium
Ibland ör det hrlt enkelt för många barn med svårigheter i klassen
Osv, osv osv
Det finns sällan en quick fix som håller länge och det är ofta kombinationer av svårigheter.
Det ör ingen tillfällighet att lärare ör den nest sjukskrivna yrkeskåren.