Varför har barns beteenden blivit medicinska och inte pedagogiska?

Ja alltså jag har inget emot bup eller att barn ska få göra utredningar eller så. 

Det jag märker är däremot att lärare lägger allt ansvar på BUP, för dom ska lösa skolans problem. Personalen på skolan ska inte behöva tänka till, för det är fel på barnet. Det finns en övertro på vad BUP kan göra. 

Varför kan inte skolan satsa på att tillgodose elevernas behov. 

Vilka diagnoser sätrs utan att kriterierna för den uppnås?
Backa gärna med fakta.

Vad menar du med det här?
Var talas det om detta?

För att en diagnos ska sättas måste man uppfylla ett visst antal kriterier som hör till just den diagnosen, och dessutom måste symtomen vara ganska tydliga. För de flesta diagnoser måste det ha funnits svårigheter minst sedan en viss ålder. Om personen inte fullt ut uppfyller kriterierna brukar man säga att personen bara har drag av något, men ingen diagnos.

Det är riktigt att en person kan ha vissa symtom som finns inom flera diagnoser, men man får bara de diagnoser där man fullt ut uppfyller kraven för diagnosen.

Det är exempelvis vanligt att barn med ADHD också har läs- och skrivsvårigheter eller Tourettes. Har man autism kan man ibland också ha drag av ADHD, eller tvärtom. 

Både barn som har autism och ADHD kan exempelvis ha problem med ljudkänslighet, de har då svårt att filtrera bort ljud i omgivningen, som vi andra vänjer oss vid (ingår ej i kriterierna men är mycket vanligt). 

Det är inga slaskdiagnoser, en riktigt utförd utredning är omfattande och precis. Man intervjuar personen själv, närstående och skolpersonal, både om dagsläget och om hur det har varit tidigare. Man använder olika frågeformulär som tidigare har utprovats statistiskt, så att de ska ge utslag på rätt saker. 

Man observerar i klassrummet och i leksituationer. Undersöker medicinska journaler sedan födelsen och framåt.  Läser pedagogisk dokumentation från tidigare. I utredningen igår både läkare, psykolog och ofta andra yrkesgrupper. 
Man tar ställning till om det inte finns andra diagnoser eller förklaringar som passar bättre, trots att ärendet har kommit in som en remiss om just en ADHD- eller autismutredning. 

Det finns omfattande test som ger indikationer på om en person har svårigheter inom autismspektrum. Även de är statistiskt utprovade. 

Det finns vårdgivare som gör lite väl översiktliga utredningar, Jag tänker närmast på en del privata firmor som utreder vuxna (som då betalar ur egen ficka), som enligt min mening borde har gjort större ett grundligare 

För att en diagnos ska sättas måste man uppfylla ett visst antal kriterier som hör till just den diagnosen, och dessutom måste symtomen vara ganska tydliga. För de flesta diagnoser måste det ha funnits svårigheter minst sedan en viss ålder. Om personen inte fullt ut uppfyller kriterierna brukar man säga att personen bara har drag av något, men ingen diagnos.

Det är riktigt att en person kan ha vissa symtom som finns inom flera diagnoser, men man får bara de diagnoser där man fullt ut uppfyller kraven för diagnosen.

Det är exempelvis vanligt att barn med ADHD också har läs- och skrivsvårigheter eller Tourettes. Har man autism kan man ibland också ha drag av ADHD, eller tvärtom. 

Både barn som har autism och ADHD kan exempelvis ha problem med ljudkänslighet, de har då svårt att filtrera bort ljud i omgivningen, som vi andra vänjer oss vid (ingår ej i kriterierna men är mycket vanligt). 

Det är inga slaskdiagnoser, en riktigt utförd utredning är omfattande och precis. Man intervjuar personen själv, närstående och skolpersonal, både om dagsläget och om hur det har varit tidigare. Man använder olika frågeformulär som tidigare har utprovats statistiskt, så att de ska ge utslag på rätt saker. 

Man observerar i klassrummet och i leksituationer. Undersöker medicinska journaler sedan födelsen och framåt.  Läser pedagogisk dokumentation från tidigare. I utredningen igår både läkare, psykolog och ofta andra yrkesgrupper. 
Man tar ställning till om det inte finns andra diagnoser eller förklaringar som passar bättre, trots att ärendet har kommit in som en remiss om just en ADHD- eller autismutredning. 

Det finns omfattande test som ger indikationer på om en person har svårigheter inom autismspektrum. Även de är statistiskt utprovade. 

Det finns vårdgivare som gör lite väl översiktliga utredningar, Jag tänker närmast på en del privata firmor som utreder vuxna (som då betalar ur egen ficka), som enligt min mening borde har gjort större ett grundligare 

Ditt sätt att utrycka dig antyder faktiskt rätt dålig, oprofessionell syn. Bara att kalla det för en slaskdiagnos visar ju hur du ser på det. Men jag antar att du vet att man faktiskt kan se betydande fysiska skillnader i en npf hjärna mot en neurotypisk hjärna? Sen att man inte gör en sådan undersökning inför diagnos säger ju sig själv att det skulle dels blir för dyrt och även göra köerna extremt mycket längre, även för personer med allvarliga medicinska problem. 

Jag menar det görs ju även en medicinsk utredning inför en diagnos. Och om du själv levt med ett barn med en diagnos hade du nog själv förstått skillnaden. 

Anledningen till att dessa diagnoser ens behövs är ju för att samhället ser ut som det gör, där dessa personer inte passar in. Det är ju knappt så neurotypiska personer funkar i detta samhälle om man tittar på det psykiska måendet generellt, där utbrändhet och depressioner är extremt vanligt. Istället för att rynka på näsan åt diagnoser kanske man bör vända blicken mot grundproblemet. 

Att vi har en lärare med 25 års erfarenhet i tråden som visar så låga kunskaper om npf och npf-utredningar tycker jag belyser problemet väldigt väl.