Varför har barns beteenden blivit medicinska och inte pedagogiska?

Det är just sånna lärare som dig jag syftar på här.

Som fokuserar på att problemen ska hanteras genom att föräldrarna ska lösa problemen. Då lägger man problemen någon annanstans. Att införa konsekvenser och sätta gränser är det många av dessa misslyckade lärare som pratar om också?. Problemet är att dom inte visar vad dom ska göra istället. Dom skapar inte andra förutsättningar utan fokuserar på att peka med hela handen. Vilket resultat vill du ha?

Vill du ha barn som fungerar så länge du är i rummet eller vill du ha barn som kan tänka själva och som fortsätter att uppföra sig när du inte tittar på? 

Inte för att förminska föräldrars ansvar för sina barn, självklart har föräldrar det yttersta ansvaret för sin barn. Men när barnet är i skolan, är det faktiskt skolans ansvar att se till att det funkar. Barnen är ofta i skolan och på fritids en stor del av dagarna, självklart måste de också ha en fostrande roll. Barnen kan dessutom inte hjälpa om de råkar ha dåliga föräldrar, ska de då straffas för det genom att skolan skjuter ifrån sig ansvaret? Halva tanken med en allmän skola har ju varit just att minska klyftor och, varför man har mer än bara lärare på en skola, såsom ett hälsoteam, specialpedagoger osv. 

Spelar ingen roll om du är lärare eller inte? du kan inte uppfostra ett barn till att bete sig i en ohållbar miljö. 

Barn som exempelvis är understimulerade och som
behöver stimulans behöver detta? det har inget med dålig uppfostran att göra.

En lärare som har en kaotisk grupp och har detta med alla sina elever, borde se över sin egna undervisning. Det finns skäl till att barnen agerar som dom gör. Lärarna har ett ansvar. Att skylla på föräldrarna hjälper inte.

Hur hjälper man ett barn genom att skicka ut barnet enbart från klassrum helt utan andra insatser? 

Wow tänk om lärare kom hem till barn som mådde dåligt i Sverige ! Det skulle man ju tagit vara på som förälder. Konstig mamma?

Hur hjälper detta barnet? Vad ska föräldrarna göra menar du?. 

Jag tror inte på det, det låter direkt oseriöst och inte långsiktigt alls. Vilket resultat vill du uppnå. Typ lydnad? 

Detta var ju rätt provocerande av dig att skriva och tycka. Det är svårt som förälder att helt förbereda sitt barn på en miljö som kan vara så oerhört krävande som skolan kan, och särskilt om barnet har NPF.

Hur förbereder du tex ett normalfuntat autistiskt barn på att det till exempel kan vara dagligt förekommande att ett barn med nån slags utåtagerande NPF tillåts springa runt och flaxa med armarna och skrika gällt i klassrummet på lektionstid? Och sen väljer att kollidera sin massiva kropp in i betydligt mindre och lättare klasskamrater? Har du några förslag på övningar man kan göra hemma för att rusta sstt barn för detta?

Det måste ju ändå komma an på skolan att styra upp den här typen av situationer och inte falla på föräldrarna om man nu ska envisas med att ha integrerade klasser som inkluderar även barn med ibland utåtagerande uttryck för sin NPF?

Och ja, exemplet ovan har faktiskt hänt, jag såg det med egna ögon.

Så barn med hjärnskador och allvarliga funktionsnedsättningar ska straffas? Tror du att hjärnan plötsligt får nya funktioner av det? 

Ett barn som saknar imulskontroll får inte välutvecklad sådan genom att uppfostras på något särskilt sätt.  Hen behöver en miljö där hen känner sig lugn och trygg så att den slipper bli så upprörd och istället kan koncentrera sig på sitt skolarbete. Det är grymt plågeri att sätta dessa barn i vanlig klass. 

Jag vet ett barn med autism som lyder i skolan. Högpresterar. All ångest det skapar hanterar hon genom att inte äta. Jag vet ett annat barn med adhd som också lyder. Hon tar ut sin under dagen ackumulerade ångest på sina underarmar, med rakblad. Mitt eget barn kämpade på tills det tog totalstopp och hen blev undbränd redan som mellanstadiebarn. Tre år senare kämpar hen fortfarande med de ångestproblem som det skapade. 

Jag förstår faktiskt inte hur du kan tycka att lydnad är värt detta. 

Fast det där var en kommentar som visar väldigt tydligt hur lite kunskap du faktiskt har.

Ett barn med npf kan inte bara lära sig att klara av miljön i skolan, det går inte att träna bort. Det är en neuropsykiatrisk skillnad, alltså att hjärnan fungerar annorlunda än hjärnan på en som är neurotypisk. Det är just den synen som får barn med npf att må dåligt för de KLARAR faktiskt inte det som andra klarar. 

Det är också ett faktum att saker som gynnar barn med npf också gynnar barn utan npf. För det handlar mycket om tydlighet och rutiner vilket jag tror de allra flesta faktiskt mår bra av. 

En sak som fungerar annorlunda för en med npf är oförmågan att sålla information. Alltså att automatiskt kunna sortera bort ljud, ljus, rörelser runt omkring som inte är viktigt. En person utan npf gör detta automatiskt och tänker alltså inte ens på att den gör det. Detta är en funktion som personer med npf inte har. De måste alltså hela tiden aktivt försöka sortera allt detta. Bara en sån sak gör ju miljön i skolan extremt mycket svårare och energikrävande för en person med npf eftersom det alltid händer störiga saker runt omkring. Och det är bara EN av de saker som gör miljön svårare för ett barn med npf.

Så hur föreslår du att man lär ett barn att klara av en miljö som faktiskt inte alls är anpassad för att fungera för dessa barn? Trots att det ändå skulle gynna de allra flesta, för vem skulle inte fokusera bättre i en lugnare miljö exempelvis?