Ja. Jag har stött på den inställningen hos Socialtjänsten, som vi hade kontakt med en period. De körde helt och hållet med att tvinga barnet (visst våld var inte främmande för dem) till normalt beteende istället för att fråga sig hur barnet mådde och vad skolan kunde ändra för att barnet skulle klara att vara där. Så länge barnet satt i skolbönken var soc nöjda. Att barnet mådde fruktansvärt dåligt av det brydde de sig inte om.
Du kanske kan köra lite kurser med soc också?!
Mitt barn mår dåligt av skolmiljön. Jag tog hen till vården för tre år sedan och jobbar sedan dess tillsammans med dem med tex kbt. Vård och hem jobbar bra ihop men det kan inte bli bra för mitt barn så länge inte skolan gör sin del.
Det jag kan göra är att försöka förmå skolan att göra de anpassningar som mitt barn har laglig rätt till. Vi har försökt förklara vad som skulle behövas, men, som sagt, de saknar kunskaper om npf och förstår inte riktigt, även om de vill väl. Nu ska BUP gå in och försöka få dem att förstå, så vi har ändå lite hopp om ljusning. De ska skicka dit en psykolog och en specialpedagog som ska prata med lärare och rektor.
Mitt barn mår dåligt av skolmiljön. Jag tog hen till vården för tre år sedan och jobbar sedan dess tillsammans med dem med tex kbt. Vård och hem jobbar bra ihop men det kan inte bli bra för mitt barn så länge inte skolan gör sin del.
Det jag kan göra är att försöka förmå skolan att göra de anpassningar som mitt barn har laglig rätt till. Vi har försökt förklara vad som skulle behövas, men, som sagt, de saknar kunskaper om npf och förstår inte riktigt, även om de vill väl. Nu ska BUP gå in och försöka få dem att förstå, så vi har ändå lite hopp om ljusning. De ska skicka dit en psykolog och en specialpedagog som ska prata med lärare och rektor.
Du vill inte skriva vad du jobbar med - det är talande nog.
Du är uppenbarligen inte insatt i den medicinska delen heller. Medicin är det enda som avlastar BARNEN ifrån den ständiga överbelastningen som de upplever t.ex. i skolmiljön. Det finns inget annat som "stänger av" dimman i hjärnan, det som hela tiden hindrar en från att tänka utan att bli distraherad. Och de blir väldigt trötta av detta. Självklart finns det inget annat som kan hjälpa mot överbelastningen.
Visserligen - en totalt avskalad miljö, och att inte vara med på en del saker - det vore ett alternativ. Men ingen bra sån.
Länken funkar inte.
Vill avsluta mitt inhopp i tråden med ett litet tanke experiment.
Du som inte har diagnostiserats med någon npf diagnos. Tänk tillbaka på din barndom och skoltid. Vad var jobbigt? Vad tror du dina föräldrar och lärare tyckte var jobbigt med dig?
När jag gör det ser jag en liten flicka som var väldigt fokuserad och gick in i allt jag gjorde till 100%. Hade bara ett fåtal kompisar men dessa har å andra sidan funnits med hela livet,
Mina föräldrar och även syskon tyckte nog att jag var jobbig på så sätt att jag var väldigt bestämd över hur jag ville ha saker och ting. Alltid sitta på samma stol vid bordet eller soffan. mm
Nog har jag haft min beskärda del av autistiska drag alltid. Men dessa har faktiskt varit mig till stor nytta i livet. Mitt focus har hjälpt mig i mina studier och senare i mitt arbete och i livet i övrigt. Mina autistiska drag har gjort mig till den jag är och jag är stolt över detta.
På samma sätt kan vi se hur framgångsrika idrottare genom sina speciella drag excellerat i sin sport.
Vi har alla vår personliga särart och allt eftersom vi växer upp slipas de vassa kanterna bort och vi upplever att vi är välanpassade till vår miljö.
Vi kommer aldrig födas som välanpassade. Anpassning är någonting vi lär oss av föräldrar/familj, skola och andra aktiviteter där vi integrerar med andra människor.