Det kommer alltid finnas barn som inte fostras hemma och den typen av föräldrar är omöjliga att nå så jag tror faktiskt det är ett olösligt problem! Hur ska skolan hinna med den uppgiften? Idag väljer man att ge ungarna diagnoser och kanske medicin så har man flyttat problemet! Hörde nyligen en dokumentär där flera unga ville ha bort sin diagnos som i ung vuxen ålder kan bli en belastning!!
Förr (inte SÅ länge sedan) så satte man ytterst ogärna psykiatriska diagnoser på barn och unga eftersom de riskerar att BLI sin diagnos! Jag tror det var bra!!
Något jag reagerar på är när vuxna koketterar med sin ADHD!! Man gör sig lustig över att man inte kan hålla ordning eller komma i tid! Jag tänker att om man inte kan passa tider borde man ju också dyka upp för tidigt?! Men det händer väl aldrig? Nu handlar ju inte tråden om vuxna men kanske gör sådant att man blir mindre förstående?
Och i takt med att fler barn får psykiatriska diagnoser så utökar man väl personaltätheten på våra förskolor och ser till att det finns FLER trygga vuxna i skolan och på fritids? Inte snålas det väl?