Varför har barns beteenden blivit medicinska och inte pedagogiska?

Ja alltså jag har inget emot bup eller att barn ska få göra utredningar eller så. 

Det jag märker är däremot att lärare lägger allt ansvar på BUP, för dom ska lösa skolans problem. Personalen på skolan ska inte behöva tänka till, för det är fel på barnet. Det finns en övertro på vad BUP kan göra. 

Varför kan inte skolan satsa på att tillgodose elevernas behov. 

Självklart finns det många orsaker. Men efter att ha varit ute som konsult i många delar av Sverige så har jag träffat så många arbetslag med en destruktiv kultur. Där gemensam planeringstid går åt till att prata skit om X och att X mamma borde sluta bli gravid med olika karlar till höger och vänster?. Om man säger att man har brist på planering, så måste man fokusera på att planera och ägna sig åt det som är viktigt. Det kan även vara att tre personer sitter i ett möte och säger att dom inte har en aning om hur man loggar in på datorn? dom är högst passiva.  Jag frågar vad problemet är och dom svarar att dom inte vet vilken adress dom ska logga in på. Detta är löst på 5 minuter?. Men tidigare har det varje vecka varit okej att sitta och klaga. 

Så jag skulle nog vilja påstå att dom arbetslagen jag träffar är väldigt destruktiva. Sedan tror jag att engagemanget inte funnits från början för många lärare. Dom har gillat ett ämne exempelvis, men inte förstått att dom ska undervisa. Saknas driv och intresse. 

Sedan kan jag hålla med om att lärare kan behöva mer tid till planering? men dom mötena jag deltagit på i vissa skolor har ju inte varit utvecklande för fem öre?. 

Jag tror inte på det, det låter direkt oseriöst och inte långsiktigt alls. Vilket resultat vill du uppnå. Typ lydnad? 

Precis som du skriver i sista stycket, regler på det här sättet kommer inte fungera för alla. Det är eftersträvansvärt men det är lärarens uppgift att se till så saker funkar. 

Hört många historier från vuxna som beskrivit liknande saker. Som att läraren sagt att första personen som pratar nu åker ut. Personen som då har stora problem med impulskontrollen slår då till personen som sitter bredvid så den ska börja skrika, i hopp om att den ska bli utkastad, för att annars kommer den personen åka ut. 

Att inte vara nyfiken, skapa en god relation och vägleda barnen leder inte till utveckling. Att barn bara gör vad man säger till dom behöver inte heller vara utvecklande för barnen. Vissa elever har skrämts till lydnad men sitter bara och är skräckslagna och tänker, hoppas inte läraren märker mig, så jag inte blir utskälld eller utskämd inför hela klassen. Det där med ordning, får man nog fundera på. Lär sig eleverna, mår dom bra? Ett tyst klassrum är nödvändigtvis inget bra klassrum. 

Självklart skulle psykiatrin kunna behövas. Men inte alltid. Ett klassrum där 15 av 20 elever agerar kaotiskt så är det orimligt att alla dessa har en psykiatrisk problematik. Därför ska skolan agera med att stötta läraren eller så borde läraren helt enkelt inte få vara lärare om det finns så stora brister i lärarens ledaregenskaper,  så det inte funkar. 

När jag träffat lärare och elever i den här typen av klassrum så har det snabbt visat sig att det faktiskt inte är något större problem med eleverna när jag själv gått in? Så det beror på vilka svårigheter som finns. Plus att specialistpsykiatrin som BUP är har flera månaders väntetid (om man inte är högprioriterad och har omfattande problem) och sedan tar en utredning några månader också. Så skolan behöver oavsett agera, det är inte okej för en elev att missa flera år av sin skolgång för att man lägger över ansvaret på sjukvården. 

När man väl fått kunskap om ADHD och Autism behöver man ju även strategier för hur man undervisar. Vad kan man göra istället. Bara fakta om diagnoser men utan strategier i övrigt behöver inte vara en större hjälp. 

Det blir i sådana fall en väldigt lång kurs på flera år. Det är väldigt lite innehåll i varje kurs. 

Jo men då kanske ni som familj varit fundersamma också? En familj får självklart söka hjälp när dom vill. Men det blir oerhört problematiskt om skolan enbart lägger lösningen på ett så kallat problem på föräldrar och sjukvården. Det går att undervisa på bra och dåliga sätt. Det finns bra och dåligt ledarskap. Att bara skälla på barn och säga vad dom inte får göra, visar enbart på bristande kompetens. Som lärare har man ett ansvar. Det krävs nyfikenhet och kunskap. Många ser bara vad som händer i stunden, att resonemanget är att man klarat av en lektion, vad eleverna kommer ihåg av lektionen, hur eleverna mådde, hur eleverna långsiktigt kommer se på läraren och sig själva, så långt reflekterar inte alla lärare. Så ett lydigt barn är inte detsamma som ett barn som mår bra och lär sig. 

Självklart. Frågan är om detta ska ingå i lärarutbildningen eller om man ska ha en obligatorisk fortbildning på universitetsnivå? 

För det är väldigt lite som får plats på 7,5 hp. 

Lärarutbildning, master inom ett ämne, specialpedagog och sedan fristående kurser i mängder? 

Det stämmer inte. Att få höra saker i förbigående är inte samma sak som att läsa en riktig kurs, göra inlämningsuppgifter, praktiska moment, gå ut och intervjua och läsa över tusen sidor inom ett litet smalt område? så jag vet inte vem du ska kalla naiv nu. 

Visa mig ett lärarprogram som har specifika kurser inom NPF då och sedan hur man har praktiska strategier inom detta. En enda lärarutbildning med den typen kurser i programmet? skulle verkligen vilja se detta, för mig veterligen existerar detta inte någonstans i Sverige. 

Och inte bara en allmän kurs nu 7,5 hp i specialpedagogik och en bok om allmänt neuropsykiatriska diagnoser utan där kurslitteraturen handlar om ADHD, autism, språkstörning, tourettes och är 7,5 hp per område mer. Sedan handlar det om metoder också Och då pratar jag inte bara om bildstöd eller något heller.

Men om vi ska ta upp den typen av saker också, att lära sig tecken som stöd kan ju vara otroligt bra?. Det kan vara ett sätt att stötta upp, för vissa barn. Men det är få som lär sig tecken som stöd i förbifarten. För detta finns absolut inte med som en riktig kurs i utbildningen. Men du kan visa den högskolan/univeristetet som har en vettig utbildning i det vanliga lärarprogrammet, som ger lärarna en trygghet i detta. 

Lösningen på ett sådant problem kan ju knappast vara att vi erbjuder människor mer sjukvård utan att vi gör människor mindre stressade så att dom slipper må så dåligt?? 

Det är ju som att säga att lungcancer skulle öka pga att fler människor röker och lösningen på problemet är att vi ska fixa bättre sjukvård för lungcancerpatienter? Självklart ska cancervården förbättras och kunna erbjudas till alla som behöver detta. Men vi måste ju förändra det som gör att människor mår dåligt från första början.