Att hitta någon.

Kastade ut mitt ex våren 2014. Hade planerat detta i flera år, tyvärr tog det till augusti innan flytten gick.
Skrev med en kvinna på HP i flera månader, var väl onödigt försiktig med tanke på mina två barn.
Till slut fick jag mer eller mindre ett ultimatum - träffas eller gå vidare, hahaha
Var väl sparken i arslet jag behövde - dejt på fredagen, träffades igen på måndagen och hade sex. Hon fick vänta ett halvår innan hon fick träffa min son men - kunde inte blivit bättre.
Han fyller snart 20 så min särbo har funnits i mer än halva hans liv.
Båda mina barn älskar henne och jag kunde inte ha träffat bättre.

Att säga till någon att "rycka upp sig" i detta läget är väl som att ge någon som hänger på utsidan av en balkong på 65:e våningen det goda rådet att hålla i sig.

Får ragg- kanske men det funkar ju tydligen så pass illa att man vänder sig till ett "sanningsforum" på nätet.
Som du skriver själv - söker man sopor så hittar man sopor.
Många kvinnor kommer hit på felaktiga grunder men det finns så många som också blivit lurade hit, utnyttjade av män som borde se ett nackskott som en belöning. 

På ett tidigare jobb hade vi en anställd i Haparanda som visade sig ha en historik av att "importera" damer från Thailand , använda dem något år eller två dumpa henne och åka och hämta en ny - år efter år, Allt rullades upp när han åkte dit på en rattfylla och han blev synad i sömmarna.
Svårt att ducka den pucken i Haparanda. Snacka om att hamna i frysboxen. Som man bäddar får man ligga.
Vi hade även en man 60+ som knullade en underårig på tåget från Solvalla till Sundsvall. Naturligtvis avskedad. Hans tjänstebil togs över av en kollega från Gävle, när han hämtade den stod folk och kastade sten på "pedobilen"
Inte hans fel men ....

Det känns på ett sätt bortkastat att ha varit en bra pappa till en tjej och en kille. Har tagit hand om sin familj, jobbat och varit borta ibland men varit den närvarande föräldern hemma. 
När man läser vad många kvinnor skriver känns det som att det var inget värt. att vara pappa
Vad mer kunde jag gjort?
Trösten är att båda mina barn var "mina" barn när de var små och att vi fortfarande har riktigt bra kontakt.
Min särbo är mer morsa på olika sätt än deras respektive bio-mammor.
Men jag vägrar att bli sedd som den frånvarande föräldern bara för att jag är man.
Mina barns mammor har verkligen brytt sig och bidragit till att barnen blivit vad de är. Full respekt för det, absolut.
Jag har trots allt bidragit och lagt en väldig massa engagemang i mina barn.
Två misslyckande förhållanden men två fantastiska barn!

?
Hur tänker du?