Inlägg från: Anonym (Ida) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ida)

    Vad händer i min kropp?

    Anonym (Anonym123) skrev 2025-03-31 08:41:02 följande:

    känslan av att känna att man inte har kontroll över sin kropp är fruktansvärd.
    tänker ofta på att om jag mår såhär nu? I 30 års åldern? Hur ska det bli sen när jag blir gammal?

    Fick samtal idag om att min läkartid blev uppskjuten, så får fortsätta vänta..
    men känner mig lite opepp på att gå till läkaren, vet inte ens vad jag ska be dom kolla upp längre? 


    hade inte du ett besök i fredags? Hur gick det där?


    Ja känslan är hemsk att inte ha kontroll över sin egen kropp! Och jag tänker verkligen som du. Om jag mår såhär nu, hur ska jag må när jag blir äldre?!
    Det är verkligen ohållbart att må såhär i längden! 
    Det i benen har varit bättre på mig också i 2 dagar. Sååå konstigt! Däremot har jag varit jättegungig ett tag nu och jättemycket över helgen. Idag var det också bättre! Så konstigt! Vad är det som styr det?! I morgon kan det vara likadant igen. Men jag brukar må mycket sämre just efter mens. Var inte hos fysioterapeuten i fredags då jag vabbade men ska gå på onsdag om inget annat inträffar! Måste få lite övningar och bra om hon undersöker och gör en bedömning. Detta stämmer mycket in på triggerpunkter i halsmusklerna  och spänningsyrsel vilket de behandla.

  • Anonym (Ida)
    Anonym (Anonym123) skrev 2025-03-31 19:45:03 följande:

    Jag mår också mycket sämre runt mens. Har läst att man kan få någon slags antidepp om man har grov pms. Och det funderar jag faktiskt på om jag ska testa. Om jag förstått det rätt så får man inte lika grova biverkningar. och man äter de typ 2 veckor i månaden.

    ja den frågan har jag ställt mig 100 gånger. Vad är det som styr det här? hur kan man må bra en dag men piss dagen efter.
    om man bara fick svar på det hade de gjort sån stor skillnad. 
    att man inte förstår eller känner att man litar på sin kropp gör allt så mycket jobbigare. 


    Kan tänka mig att det kan vara nån reumatisk sjukdom faktiskt. Men också att det bara är spänningar. 
    och att det blir värre för oss som redan känner allt i kroppen och är extra känsliga.
    Hur ska du gå vidare med detta? Tänk att vi mått så här i flera år. Tycker det är så mycket jobbigare nu dock än innan även att man vänjer sig. Hur är det nästa år om vi inte gör nåt åt det? Känns jobbigt med alla tankar. Hur löser man detta? Gå vidare hos läkaren? Be om remiss till neurolog?
  • Anonym (Ida)

    Varit hos fysioterapeu/KBT samtal.
    Allt detta var det sympatiska nervsystemet som var påslaget och inte släppte.
    Inga övningar hjälper förrän jag släpper på spänningar/stress/oro. Ner ned axlarna och hitta kontakten med marken igen. googla på detta. Hoppas vi kan bli hjälpta.

  • Anonym (Ida)
    Anonym (Känner igen) skrev 2025-04-02 17:32:34 följande:
    Tack för den informationen! 

    Hur känns det nu efter besöket?
    Jag har mått bättre. Dock kanske det är tillfälligt.
    Hon satte alla ord i munnen på mig. Precis hur jag mådde och kände. Hon visste allt. Hon förstod allt.
     Allt stämde. Inget kan hjälpa mig av alla dessa behandlingar förrän jag tar ner axlarna och sätter fötterna på jorden igen. Jag går runt och spänner mig konstant. Det vet jag, Dock känner jag ännu att hon kan ju inte veta med säkerhet vad jag har utan detta är vad hon tror. Men faktiskt också vad jag tror.
  • Anonym (Ida)
    Anonym (Anonym123) skrev 2025-04-02 18:17:50 följande:

    Men hur ska man lyckas släppa på spänningar och oro då? 


    hur kändes det att höra det? 


    Det kändes rätt. Det kändes exakt rätt.
    Jag har läst om detta innan och tänkt att det kan vara så.
    Dock är jag ännu inte säker, detta är ju vad hon tror. Men faktiskt vad jag också tror. När jag gick därifrån sänkte jag mina axlar och försökte ändra mitt tankesätt som hon sa var viktigt, Det symptom som du riktar uppmärksamhet mot kommer att öka. Så funkar kroppen. Ge inte yrseln någon uppmärksamhet. Låt den bara vara där. Den är inte farlig. Du kommer inte att svimma när du har yrsel av denna anledning. Det var också en blandning av ångest. Jag fick öva på att stå i kassan på ica. Det var mycket svårt för mig att hitta en trygg plats för mina fötter. Jag kunde inte stå still. Det märkte hon. Men fötterna måste få kontakt med marken igen. Sedan skulle jag ligga på spikmatta eller göra yoga och andningsövningar varje kväll. Kroppen måste hitta tillbaks till lugnet. Lättare sagt än gjort! Men jag ska pröva.
    Hon försökte in ens få mig boka fler behandlingar. Jag måste hitta lugnet först.
  • Anonym (Ida)
    Anonym (Anonym123) skrev 2025-04-02 18:34:22 följande:

     jag har alltid tänkt att det är något med min kropp som gör att den inte tar upp näring ordentligt. har alltid varit smal oavsett hur och vad jag äter: alltid extremt trött och svag i kroppen. Så hade velat kolla om min kropp tar upp näringen som den ska: sen hade jag velat börja träna. 


    jag cyklade med barnen häromdagen och märker att jag Inte riktigt litar på min balans. Det går jättebra att cykla fint och rakt, men så fort det kommer tex en smalare väg eller liknande så är det som min hjärna inte litar på min balans. Och jag blir helt ostadig och vinglig helt plötsligt. 
    så tror också jag behöver träna upp den.
    har du testat din balans något? 


    vad har du för tankar på hur du ska gå vidare? 


    Magbesvär var ett av dom största symptomen när det sympatiska nervsystemet var påslaget. 
    Jag har haft mycket illamående från och till.
    Tror det är exakt så som du säger. Din hjärna litar inte på din balans. Du är på helspänn att hålla balansen.
    Läste att balansen blir sämre då. 

  • Anonym (Ida)
    Anonym (Anonym123) skrev 2025-04-05 13:54:20 följande:
    Känner igen det där med att inte kunna stå still. Jättejobbigt att stå med båda fötterna i marken.

    hur ska du gå tillväga för att hitta lugnet då?
    känns lite som det är lättare sagt än gjort? Eller? Jag hamnar väldigt ofta i svackor. Och då kan jag tänka mig att jag inte bara kan tänka bort yrseln. Eller tänka positivt. 
    Håller absolut med dig!! Hur ska man hitta på lugnet bara sådär efter flera år av spänningar. Det går ju bara inte! Men jag försöker iallafall lite. Jag andas och tar det lugnt när yrseln kommer. Försöker tänka positivt hela tiden i alla lägen. Jag har mått bättre de senaste dagarna, men den gungade yrseln har varit där. Tror det är psyket och tankarna som spelar in där. Hjärnan har ställt in sig på att det är fara i affären tex. Känner mig helt tung om jag fastnar i kön. Kan börja känna svindel. Hur ska jag få bort den där jobbiga yrseln!! Försvinner den med tiden kanske. Så jobbigt! Men kan även bara dyka upp hemma främst på förmiddagen att jag känner mig gungig och obehag i kroppen. Undra om det är ångest eller yrsel från nacken? Hon sa ju att jag hade en blandning av båda.
    Så svårt hitta en lösning.
  • Anonym (Ida)
    Anonym (Känner igen) skrev 2025-04-06 12:15:22 följande:
    Känslan när du står i kö låter som panikångest. Jag får det också  ibland och förstår precis känslan.
    Tror också att vår grundyrsel hela tiden ligger där och stressar. Och när vi som minst vill ha yrsel (tex i affären), så blir den såklart värre, dvs som en panikattack. 

    Jag tror såhär, iallafall utifrån mig själv .. att när jag känner mig ostadig och gungig, går jag på helspänn och är livrädd att en kraftig yrsel ska smälla till. Och så ökar pulsen och rädslan, då snurrar det till extra såklart. Och man måste bryta det på något vis. Typ andas lugnt, fokusera på annat. 
    Panikångest ger dessa symtom, dessa symtom ger panikångest. En ond cirkel 

    Ja, det är säkert panikångest, men det var ju inte det från början. Det blev ju det. Varför blev jag plötsligt yr från början?  Håller exakt med dig i det du skriver. Man går på helspänn och då blir yrseln värre. 
    Försöker bryta detta nu genom att hålla mig lugn. Tankarna gör väldigt mycket. Det man tänker, det skapar kroppen.

  • Anonym (Ida)
    Anonym (Anonym123) skrev 2025-04-05 13:54:20 följande:
    Känner igen det där med att inte kunna stå still. Jättejobbigt att stå med båda fötterna i marken.

    hur ska du gå tillväga för att hitta lugnet då?
    känns lite som det är lättare sagt än gjort? Eller? Jag hamnar väldigt ofta i svackor. Och då kan jag tänka mig att jag inte bara kan tänka bort yrseln. Eller tänka positivt. 

    Hur har du mått på senaste?
    Jag tycker tankarna gör väldigt mycket. Att lugna sig har hjälpt en hel del. Men den gungade yrseln försvinner ju inte bara. Jag kan inte bara släppa min rädsla för den.
    Känner ibland när jag går att kroppen går liksom inte med mig. Den är svår att styra eller vad man ska säga. Balansen och stegen hänger inte riktigt med.

  • Anonym (Ida)
    Anonym (Känner igen) skrev 2025-04-09 09:49:05 följande:
    Det finns ju undermedveten stress. Man kör på vardagen som ingenting utan att känna av signaler. Jag var länge sen sådan person. Plötsligt kom symtom... Tex yrsel. Och då är det svårt att förstå varför. Och istället börjar man fokusera på fysiska symtom, istället för att fatta att det är kroppen som säger stopp. Jag tror det varit så i mitt fall.
    Sen kan yrsel bero på sååå mycket annat. Nacke, axlar? Och så kommer yrsel och ostadighet och till slut skapar det panikångest för att man blir så jäkla rädd, och känner hur det tar över ens vardag. 

    Jag lever med detta dagligen!! Jag gick i Kbt för att bemästra paniken kring det. Ibland funkar det, ibland inte. Men det jag gör är att försöka att inte begränsa mig pga rädslan. Yrsel är ofta ofarligt, även om den är otroligt skrämmande och jobbig.

    Jag kan ärligt säga att jag är skit trött på det! Därför kontaktade jag min läkare. Jag ska nu l samråd med honom boka en tid hos fysioterapeut. Se om det kan ge något.
    Sen ska jag gå ner i tid på jobbet till 75% en kort period just för att minska min stress. Dels stressen kring yrsel, och försöka hitta en inre balans.

    Javisst, jag tror det är precis så för mig också.
    Ibland bara gungar det, så obehagligt! Är det så för dig också att förutom det dagliga gunget så bara kommer det lite extra ibland, så att det gungar till rätt mycket nån minut. Då blir jag väldigt obekväm! Det är olika dagar, Brukar ta druvsocker eller nåt då för jag tror det är blodtsockret eller blodtrycket som sjunker. 
    Jag är glad att jag hittade er så vi kan prata med varandra.
    Jag jobbar faktiskt bara 70% redan som jag gör.
    Tycker det låter som en bra plan det du säger.

Svar på tråden Vad händer i min kropp?