det låter väldigt mycket som ångest stress eller rädsla. och de kan vara svårt att se och känna om du har hafft det som barn. de mesta som du beskriver är psykosomatiska saker. men även om du går till en psykiatriker så är de dåliga på att behandla dessa saker. det är psykologer som är bättre på detta
Ja jag ska absolut nämna det för min läkare. tack!
Ja, så är det absolut, mindre dagar som är bra?
ja vad skönt de dagar man känner sig lite mer stabil. Låter ju hemskt att man ska behöva ha det så!! Lycklig över nåt om andra tar för givet.
kånner mig väldigt ostabil. Kan liksom känna mig gungig även om jag sitter eller ligger. Alltså lite. Har du också så? Och benen är så jobbiga! känns som nån muskelsvaghet! Kan ju vara nån nerv i ryggen som är i kläm. Konstig känsla iallafall. Känns liksom bättre när jag går med vagnen.
också så jobbigt att vi ska förväntas leva livet precis som alla andra trots att det är en stor kamp varenda dag.
För några år sedan kände jag av det när jag låg i sängen också. Jag ligger alltid på sidan, och då kändes de som jag skulle tippa framåt/bakåt. Jätteobehagligt var det. Men det gick över.
jag känner mig också extremt ostabil nu, värre än på länge. jag behöver verkligen fokusera på hur jag går och står.
När jag går med vagn upplever jag också att det känns bättre, men tror det har och göra med att det känns som ett slags stöd.
Ja exakt så att man behöver verkligen fokusera hur man går och står och hålla balansen. Om folk omkring bara visste att man kämpar varje dag för det dom bara har som sin vardag.
jo men lite så kan jag känna i bland, att står jag lutad över nåt kan det kännas som man ska tippa över!
Blir även lätt andfådd och får lätt hjärtrusningar.
Jag letar dock efter symptom hela tiden. Jag slappnar aldrig av. Jag blir nervös om jag har nåt framför mig som avviker från vardagen och fattar inte hur jag ska klara det med mitt mående. Detta måendet har definitivt skapat ångest. så trist är det.
Jag kom på en annan grej jag hade för 2-3 år sedan.
det både syntes och kändes att det pulserade mellan revbenen, högst upp på magen typ om du förstår.
min läkare sa att det var för jag är så smal. Men de kom bara från en dag till en annan, men det försvann när jag blev gravid och har inte kommit tillbaka heller.
har du haft så?
jag letar dock inte symptom, jag försöker åka till jobbet med inställningen att det här är en ny dag, kanske den blir bra.
men jag kan känna i bilen på vägen till jobbet redan att jag ibland har hjärndimma, är dåsig eller yrslig. och då vet jag att det kommer inte vara en bra dag.
Kanske lyfts tidigare i tråden men påminner om me.
Jag har inte så mycket problem med smärta längre i nacke och huvud, bara i ryggen. Men jag kan absolut känna mig ostadig så fort jag reser mig ur sängen.
För mig har det ändrats, förut var det morgonen men nu känns det som eftermiddagarna är värst. Och ju längre in på veckan man kommer.
alltså nu för tiden klarar jag knappt av jobbet, det är två gånger senaste månaden som jag varit såååå nära på att bryta ihop under arbetstid.
men på något sätt så lyckas man ta sig dit ändå, men det är en ständig kamp.
hur klarar du dagarna på jobbet?
Hej på er! Har följt det ni skriver och vill bara säga att jag har upplever mycket av det ni skriver.
Ska träffa en läkare nästa vecka för utreda mer.
Jag TROR många av symtomen är psykosomatiska, iallfall förvärras det vid stress eller när jag tänker på symtomen för mycket.
Jag sa till min läkare på telefon att jag måste få utrett om där finns en fysisk bakomliggande orsak eller ej. För att ens kunna gå vidare. Vill känns mig fri och må bra i min kropp.
Upplever som en utav er skrev att avvikande saker som händer är jobbiga, just för att man troligtvis inte kommer må bra. Man är som fängslad i sin kropp.
Känns som en dimma i huvudet
Yr och ostadig, gungar när jag går
Ibland kraftigare yrselattcker
Andfåddhet och hjärtrusningar
Vibrerar och pirrar i kroppen
Och en rad andra symtom..
Det låter som brist på kondition och styrka. Säkert med ganska svåra menstruationer. Hur ser dina alkoholvanor ut? Äter du nyttigt?
Äter man dåligt och inte näringsriktig mat kan man få hjärndimma. Har du kollat din kondition? Andfåddhet är inte normalt för den som tränar flera gånger varje vecka men kan göra att även en ung person har svårt att ta ett par trappor utan att bli andfådd.
Hej igen!
Vet du vad du kan göra hemma själv? Köp eller låna en blodtrycksmaskin (den bör också kunna kolla pulsen)
Ligg ner i 10 minuter, starta den och se vad du har för blodtryck och puls. Sen ställer du dig upp och startar den igen. Om blodtrycket ligger på ungefär samma siffror, men pulsen går upp med över 30 slag/minut så har du garanterat pots.
Hej,
jag gjorde ett sånt test på något sjukhus för ca 1 år sedan, och det står såhär I min journal. ortostatiskt prov: Tecken på ortostatisk hypotension. Patologiskt vilo-EKG med AV-block I.
31-årig kvinna med hjärtklappningar som dock inte är kopplade till arytmier. Hög hjärtfrekvens och det är ju inte i sig någon hjärtsjukdom. På ekokardiografi ses en måttlig mitralisinsufficiens p g a en mitralisklaffprolaps av bakre klaffsegel som behöver följas upp med en ny ekokardiografi. Inga andra åtgärder eller undersökningar i dagsläget.
Mitt i benen har helt plötsligt försvunnit, men känner fortfarande av det i armarna. Plus att det också spridit sig till ansiktet, men det är inte hela tiden; utan bara ibland.
jag är också väldigt ostadig just nu, märker på jobbet hur jag hela tiden söker mig till saker att luta mig mot/hålla i mig.
har också fått flera gånger senaste, att det känns som jag ska svimma/ramla bakåt.
och den känslan är fruktansvärd, den kommer ifrån ingenstans. Kan få så även om jag sitter, står eller går.
såhär dåligt som jag mått på senaste har jag inte mått på länge. Och känner hur det bryter ner mig psykiskt. Vill bara lägga mig och gråta. Vet inte hur jag ska klara av livet när jag mår såhär?
Vill bara få reda på vad det är vi har :( är helt säker på att vi ha samma!