Besviken på psykiatrin

Ja är det något jag blir irriterad på så är det när det står 
Det finns hjälp att få
på alla möjliga ställen, i artiklar, på informationssidor etc.

Det gäller inte enbart psykiatrin utan även annan vård eegntligen.

Visst, det finns hjälp att få om man
- bor i rätt region
- lyckas hitta rätt i djungeln om hur man ska gå tillväga för att söka vård
- orkar söka igen och igen och igen när man misslyckas med att hamna exakt rätt de första tio gångerna
- orkar fortsätta vara som en igel på vården medan man står i kö efter kö efter kö och träffar olika personer för bedömningssamtal för att hamna i en annan kö som eventuellt kommer leda rätt så småningom
- orkar vara en riktigt jobbig patient som inte ger upp och slutar höra av sig medan man står i kö (om man inte ligger på hamnar man sist har jag förstått)
- lyckas hitta rätt mottagning
- har turen att få komma till en läkare/psykolog som både är kompetent och bryr sig
- ingår i rätt målgrupp för vad de vill satsa på just nu
- söker vård i exakt rätt tid när de själva har tid och lust att ta emot någon
- har tur att träffa de som ska hjälpa en när de är på bra humör

osv
osv

Det är så mycket som ska klaffa för att man ska kunna få vård att det är otroligt att någon egentligen blir hjälpt. Men är FINNS personer som får hjälp! Så man ska inte ge upp utan fortsätta söka!

Men också jobba på hemma i sin egen kammare under tiden så gott man kan. För när det gäller psykiatri är det oftast så att man själv ändå behöver göra jobbet. De kan bara vara handledare och stötta en med verktyg mm medan man själv kämpar.  (Utöver mediciner om man behöver det.)