Urlakad av livet

Jättebra med samtalskontakt! Du kan absolut prata om allt där! 

Det tar lång tid att komma igen efter så jobbiga år! För mig tog det i alla fall fem år innan jag kom upp till ytan igen. 

Men sen BLEV det bättre igen! Hade aldrig trott det, trodde att allt var helt över för mig. T o m mitt ex o min relation lugnade ner sig och vi har nu en neutral relation. 

Låt det ta tid och ta hjälp av psykolog eller liknande, det finns inget annat att göra. 

En sak som hjälper mig också är faktiskt att skriva av mig. Jag skriver i en liten anteckningsbok när andan faller på om precis vad som helst. Jag läser aldrig tillbaka i den (det är dåligt för min psykiska hälsa att läsa om tidigare negativa tankar!) och när den är full så slänger jag den direkt! Det är som att det avlastar hjärnan på något vis, tycker jag.

Att jobba är ofta bra, man behöver ha något annat att tänka på. Efter vad jag har läst så tar det längre tid att komma igen efter svåra motgångar i livet om man blir sjukskriven och stannar hemma än om man är på jobbet även om man inte är på topp under lång tid.  

Ta en dag i taget. 

Jag träffade också  min nuvarande man när jag var i mörkret. Det är klart att man inte kan sia om hur det går i en sådan situation, men min man stannade och nu har vi det riktigt bra tillsammans. Han kommenterar ibland att det är härligt att se att jag kan vara glad numera...jag förstår inte vad som gjorde att han ville vara med mig när jag mest pratade om att jag ville dö flera gånger varje vecka, men numera har jag inte alls lika mycket sådana tankar.  

En sak som var viktig för att han skulle orka var nog att vi inte flyttade ihop, så han behövde inte vara med mig i mörkret hela tiden. 

Nu har vi varit tillsammans i åtta år.