Om parterapi

Tack för svar och intressant läsning. I vårt fall är det en part som känner sig (och relationen) tagen för given, inte sedd och prioriterad, vilket den tagit upp flertalet gånger genom åren varpå det jobbats på en kort period (med hjälp av lite "verktyg ") och sedan runnit ut i sanden. Med resultatet tappade känslor och uppgivenhet.

Den andra parten menar på att den fortsätter hamna i samma mönster, dvs "glömma bort" relationen, inte anstränga sig, bara flyta med och vara rel nöjd när den får ägna sig åt sig och sitt. Aldrig ta upp något till diskussion hur märkbart dåligt relationen än mår. 

Jag är lite nyfiken på peterapi men vill gärna höra mer om det.

Båda vill jobba på det, men en av oss verkar inte kunna på något sätt, vet inte om det beror på någon slags lathet/bekvämlighet (vilket är genomsyrande i flertalet saker i livet för denne.) Kanske det skulle funka om någon utomstående gav uppdrag/läxor/utmaningar, men det känns lite hopplöst att der inte kommer mer naturligt när denne fått höra det med jämna mellanrum. På ett konstruktivt och ödmjukt sätt dessutom. Håller alltid med, "Ja det är klart du känner såhär, nu ska jag verkligen bättra mig, jag vill att vi ska får det bättre, jag vill jobba på detta med dig", men det håller inte länge och ända vägen fram i allafall.

Ge mig exempel på konsekvenser, för jag vet varken ut eller in.

Vi har två barn och hus, så det är ju inte bara att "Jag reser bort ett tag så vi får vara ifrån varandra och tänka".