Lämnade Sthlm för en småstad

Det du beskriver är anledningen att jag vägrat när min man lite drömmande talat om att flytta hem till sin uppväxtort. Det är en liten håla där man antingen jobbar inom hemtjänst/äldreboende eller driver egen hantverkarfirma. Till helgen festar man på bydgegården där man självfallet förfestat på hemkoka. Precis som du skriver är skolan dålig. Andelen behöriga lärare är små och långtidsarbetslösa hoppar in och vickar som lärare (jag känner tre sådana som hoppat in på skolan de senaste åren). 

Vi tillbringar mycket tid på orten på helger och lov och min man och jag har varit tillsammans i 12 år. De första fem åren stod folk med armarna i kors och blängde på mig när vi kom till någon tillställning. Efter fem år fick jag höra att jag var trevlig ?fast jag var från Stockholm?. 

Det finns mycket fint med orten, god sammanhållning till exempel. Men den gäller för de som är inne i den. Det är oerhört svårt att komma in som utomstående.

Hur gamla är barnen? Hur länge behöver du i värsta fall stå ut?