Kommer det gå i längden?

Klart det kan gå men det gäller ju att båda bidrar till förhållandet lika mycket .

Sen gäller det ju att båda stannar kvar av rätt anledning.. att inte den som ändrat åsikt stannar av bekväma skäl för att hen slipper anstränga sig I en flytt.. och att den som ville flytta ihop stannar kvar av kärlek och inte för att försöka ändra åsikt på den andra ..

Sen måste man ju tänka långsiktigt.  Vad är syftet med detta förhållande om man inte kan bo ihop? Är det rimligt att fortsätta vara särbo på distans i x år framåt? Är det vad båda ser i en 5-års plan? 

Anstränga sig i flytt?

Nej vi ser väl inte helt lika, men den som vill bo ihop vågar nog inte vara helt ärlig med hur hen känner inför att det aldrig blir av heller.

Jag tänker att det är lite oschysst att ändra spelplanen och förvänta sig att den andra bara ska gilla läget. Visst, att ändra åsikt får man göra hur mycket man vill , det har ingen annan med att göra. Men då får man också vara beredd på konsekvenserna av det valet, tex att förhållandet faktiskt tar slut för att man plötsligt inte längre delar samma syn på framtiden.  En väldigt viktig dealbreaker.  Jag hade själv tappat känslor av en sådan vändning och hade inte riktigt varit lika intresserad av att fortsätta ihop. 

Att den ena ska flytta närmare avråder jag starkt. För vad händer om det tar slut ett halvår efter flytten? 

"Gilla läget"? Det står hen fritt att lämna, men hen gör ju inte det.

Det kan gå, men det beror ju helt på hur den som vill mer känner. Det är väl nästan mer troligt att det spricker när man har så olika bild av hur man vill att förhållandet ska se ut. 

Nej men det är ingen ursäkt för den andra att lägga över ansvaret för förhållandet på motparten.  - vilket förresten gäller båda två. 

Partner 1 som inte ville flytta ihop har ändrat spelplanen och hoppas på att förhållandet trots det ska fortsätta. (Antar jag)
Partner nr 2 vågar inte säga sin åsikt i frågan och hoppas väl kanske att Partner 1 ska ändra sig igen. Partner 2 gillar ju inte läget så varför gör hen inte slut i så fall? (Apropå ditt svar till mig) 

Min reflektion utifrån är att ingen vill ta ansvar för relationen och helst vill slippa konsekvenserna genom att skyffla över ansvaret på motparten. 

Vill inte Partner 1 fortsätta relationen får hen vara ärlig med sina avsikter i den frågan . Partner 2 måste också vara ärlig tillbaka och säga sin åsikt och i så fall göra slut. 

Att vänta ut varandra är ingen lösning utan kommer bara göra allt värre tids nog.  

Partner 1 och 2 äger vardera 50% av ansvaret för relationen,  gillar man inte läget tar man sin del av ansvaret och gör något åt saken.  

Och båda vill vara med varandra, ingen lägger över något ansvar på den andra. "Ändra spelplanen" är så överdrivet. Jag vill inte bo ihop efter att ha fått en inblick i vad det innebär, jag kan omöjligt svara på din fråga från hens perspektiv. Hen älskar mig och lever väl på hoppet. Jag har tagit mitt ansvar i att säga nej till något jag inte längre vill, det är upp till hen att acceptera det eller lämna. Jag kan inte göra något åt det.

Fem timmar är för långt för att satsa på i längden.

Jag är särbo med min partner sedan tre år men vi har bara ca 15 min med bil mellan oss.
Fungerar jättebra och vi har inga planer på att flytta ihop.

--------

Sedan beror det ju också på var i livet man är. Vill man bilda familj t ex så fungerar nog inte fem timmars distans särskilt bra. Inte 15 minuter heller för den delen.

Näe, fem timmar suger getballe rent ut sagt. Jag hade aldrig pallat fortsätta det.

Nej, gemensamma barn kommer vi aldrig ha. Jag är färdig med den biten.