Pausa eller messa frånvarande dotter?

Om du skulle ta en paus/dra ner på kontaktförsöken, varför känner du ett behov av att också meddela henne om det?

Svarar hon på smsen?

Vilken jobbig situation. Är hon i en relation? Kan du utesluta att hon är i en relation där hon blir begränsad i att umgås med andra? Är tyvärr ganska vanligt att bli kontrollerad och att en partner isolerar. 

Om hon valt bort kontakt med dig så beror det troligen på att hon tycker att något skaver i er relation och att du inte vill lyssna på det eller ändra på något i ditt beteende för att förbättra er relation. Det behöver inte vara så att du håller med henne i hennes uppfattning, hon kan ha den uppfattningen ändå.

Och att du då som ett sätt att hålla kontakten pratar om dig själv och vad du gör - det skulle kunna slå helt fel ifall hennes uppfattning är att du inte bryr dig om henne.

Antingen så respekterar du hennes önskan att inte ha kontakt med dig. Man måste ju inte ha kontakt med människor man inte trivs med, även om de är familj.

Men om du nu tänker dig att försöka hålla kontakten och höra av dig då och då: fråga istället om henne, visa att du är intresserad av vad hon gör, uttryck att du saknar att ha henne i ditt liv, öppna för att du är intresserad av vad hon har att säga, och vad hon skulle behöva från dig för att vilja återuppta kontakt.

Antingen så är hon inte så intresserad av att lösa era problem, hon är nöjd med läget som det är. Eller så vet hon att det inte skulle löna sig, och varför då lägga tid på det. 

Om du tänker såsom du skriver om dig och henne och er relation: att hon borde visa respekt och tacksamhet mot dig. Ja, det låter för mig som nåt som skulle skava rejält. Det kan vara så att hon inte alls ser dig som snäll eller omtänksam. Hon kanske inte tycker att hon har något att vara tacksam för gentemot dig. 

Och har du den synen på dig själv, henne, och er relation, ja, då förstår jag om hon tycker att det inte är lönt med någon terapi.

Man är inte skyldig att umgås med någon för att denne blir ledsen av uteblivet umgänge. Det är inte tillräckliga skäl. I en vuxen relation så måste det finnas nåt slags ömsesidigt utbyte och en gemensam vilja till umgänge och kontakt. 

Jag har valt bort att ha en nära relation med min pappa av exakt den anledningen. Vi rings typ varannan/var tredje månad och ses kanske två gånger per år, lite av pliktskyledighet från min sida och för att jag inte orkar förklara för sjuttioelfte gången att han måste börja bry sig om mig och sitt barnbarn om han vill ha oss i sitt liv. En gång hade vi ont om tid när jag var i min hemstad så jag struntade i att åka till honom. Då ringde han upp och ifrågasatte varför och att han var så himla besviken och ledsen på mig som hälsade på mamma men inte honom. Han är ju ändå min pappa och jag borde visa respekt för det.  

Sist vi var dit pratade han om sig själv i tre timmar och var inte intresserad av varken mitt barns nyliga skolbyte eller min befordran på jobbet eller ens hur vi hade det. Däremot vet vi allt om hans jobb, hans lumparminnen och hans fritidsintresse. Samma saker som han pratat om de senaste 15 åren. 

Det ger mig ingenting att ha en relation med honom så varför ska jag lägga energi på den?

Nej, stryk artighet. Om någon återkommande aktivt hör av sig trots att man inte vill ha kontakt så finns det inga krav på att ge något tillbaka. Tvärtom så blir det ju till slut nåt som liknar stalking ifall man återkommande tar kontakt med någon som inte vill. 

Att du upplevde skyldighet att ha kontakt med din pappa är irrelevant, du och din dotter är inte samma personer. Och din dotter vet att hon inte har några skyldigheter gentemot dig bara för att du är hennes pappa. Och om hon nu hade kontakt med dig av skyldighet - är det en kontakt du vill ha? Att hon egentligen inte vill, men känner sig tvungen? 

Din dotter ghostar inte dig, det är du som tangerar stalking som inte respekterar att hon inte vill ha kontakt. 

Dottern består inte av en kombination av dig och sin mamma, hon är en alldeles egen person som består helt och hållet av sig själv. Troligen känner hon sig alldeles hel, och kanske mer än hel när hon inte har dig i sitt liv. Och ju mer du skriver, desto mer förstår man varför din dotter inte vill ha kontakt med dig, eller tycker att nån terapi med dig skulle vara lönt. 

Jag tror att du ska prata med en psykolog. Kan röra sig runt att hon vill inte ha kontakt med dig pga dina narcissistiska drag. Det baserar jag på:

-du förväntar dig att hon ska känna tacksamhet
-du förväntar dig att hon är skyldig att ha kontakt med dig
-du tänker dig berätta att nu räcker det med att skicka ett manipulativt meddelande.
-du berättar bara om dig själv.
och framförallt
-du betraktar henne som en del (eller en förlängning) av dig själv.

Jag misstänker att hon vill ha ett uppriktigt förlåt. Det kan du inte ge henne utan att ha tagit itu med ditt problem. Det är f ö sällan en narcissist uppsöker psykolog. De tror ju att det inte är något fel på dom. Så där får du en indikation till varför hon undviker dig. 

väljer du att gå till en psykolog för att förbättra dig själv, eller gör du ingenting för att det är inte du som ska förändras?