Det var väl bara en enda person som la skulden på dig? Frun. Det är många som gör så om de vill stanna med mannen av självbevarelsedrift. Eller att de vägrar att inse hur det var.
Mannen har nog fått sina förtjänade slängar av sleven han med.
Ingen annan lägger skulden på dig så tycker att du ska släppa detta.
Livet är orättvist ibland och man kan bli felaktigt beskylld av en person. Samtidigt är det inte ett dugg konstigt att hon blev arg på er båda.
Mmm? men en stabil 46 årig kvinna ser inte en trasig 18 åring, som går runt som ett levande lik som en jämbördig polare, majoriteten går in i mammarollen åt en sådan person?
Under min terapi har vi pratat om just den biten också, att jag kom dit och ville ha trygghet och en stabil familj. Jag såg mannen jag låg med som min pappa och hans barn va i mitt huvud mina småsyskon?
Det är liksom nivån på hur sjuk jag varit. Så absolut kan man ha vänner med stora åldersskillnader, men det förutsätter ju lite att man ligger på en hyfsad nivå med varandra. Inte att man sitter i samma rum som den andre och äter. Jag har knappt pratat med henne något djupare, vilket man brukar göra med sina vänner.
Det var ju mer som att Ninni som kommer till Muminfamiljen skulle ses som Muminmammans bästa polare helt plötsligt? på den nivån av rimlighet.
Finns ganska mycket i min relation till honom som visar på att han älskade att äga mig, han kunde göra vad han ville med mig, förnedra mig. Så i min sjuka hjärna så hade jag funnit trygghet, min definition på trygghet var liksom inte samma definition som jag har idag.
Jag gjorde ju precis allt han sa, inte som ett roligt rollspel utan jag var som helt hjärntvättad och manipulerad. Men han pendlade bitvis mellan att vara omsorgsfull, exempelvis när jag inte åt och blev helt borta. Jag kunde inte stå, då kunde han ägna 1,5 timme till att motivera mig att åtminstone dricka ett glas mjölk. Sedan kunde han slå till åt andra hållet, men jag ville bara se dom stunderna då han visade omtanke.
Så om man utsätter den man älskar för olika former av misshandel, då är det inte kärlek.
Men innan terapin så kunde jag inte säga ett ont ord om honom. Det andra hade aldrig hänt.
Låter som att det syntes ordentligt att du var ätstörd. Det gör det ännu märkligare från hans sida att han inledde en relation med dig. Det går inte att undvika att se trasigheten då. Det är som att inleda en relation med en tung missbrukare som är för illa däran för att dölja det. Det både syns och märks att det aldrig går att ha en relation på lika villkor då. Det borde han ha förstått om han vore det minsta vettig!
Så ja, han kanske gillade makten det gav honom.