Hjälp! Min sambo är lat.

Förresten, det där du skrev om att din sambo har svårt för att komma till skott med körkortet..

Jag var 24 när jag tog körkort. Och då hade jag kämpat med körkortsstudierna till och från under flera år. Hållit på i 2 månader, sedan lagt ner det i ett halvår, återupptog det för att sen lägga ned det igen. Så höll det på under flera år. Tillslut fick jag nog av hattandet.
Jag informerade mina vänner om att vi inte kunde varken höras eller ses på minst ett halvår och jag hade heller ingen pojkvän just då, tack och lov. Jag slutade även att träna på gym under det halvåret. Jag bodde ju själv vid den tiden, så under ett halvår rörde jag mig enbart mellan jobbet, mitt hem och körskolan. Och efter ett drygt halvår klarade jag både teorin och uppkörningen och fick mitt efterlängtade körkort! 

Men jag hade aldrig klarat av att ta körkort om jag hade varit sambo vid den tiden. Åter igen, det handlar om detta med svårigheter att fokusera på flera områden i livet samtidigt och svårigheter med att kombinera olika roller. Din sambo hade säkert varit en mycket mer produktiv människa om hon hade bott helt själv och då kunnat fokusera mer på sina egna projekt i livet, typ som att ta körkort och att träna på gym.

Sen är ju frågan varför man ens vill ha en samborelation och ett barn när man fungerar på det här viset. Jag har ju själv valt samboskap och att bli mamma trots att mitt liv hade varit mer anpassat efter mina förutsättningar om jag istället hade bott själv och dessutom avstått barn. Det korta och enkla svaret är att jag älskar min sambo och vårt barn över allt annat och jag har, sedan jag var tonåring, haft en dröm om en egen familj. Så jag lever min dröm nu. En oerhört kämpig och dränerande dröm. Men eftersom jag älskar både min sambo och vårt barn så mycket så skulle jag inte ha valt annorlunda om man kunde dra tillbaka tiden. Men finns inte den starka grundkärleken i par-relationen så är det ju som upplagt för separation efter att man blir mamma och fungerar på det här sättet.