Ni som varit med om plötslig spädbarnsdöd

Jag har som tur är inte varit med om det själv, fick nyligen mitt fjärde barn.. Men jag känner två personer som har varit med om det. En av dom var en ganska nära vän , hon fick ett till barn strax efteråt men hon var var såklart helt förstörd efter att hon förlorade sitt första barn. Och hade jättemycket skuldkänslor och kände att det var hennes fel fast det inte var det. 

Just därför tror jag oftast folk som har varit med om det kanske inte har lust att skriva vad de gjorde för ?fel? (menar inte att de gjorde något fel på riktigt) i såna här trådar bara för att nån random person ska bli mindre nojig, de har säkert redan gått igenom i sitt huvud en miljard gånger om det var något de gjorde eller inte som orsakade det. Ofta händer det nog bara och är ingens fel. Tror det är bättre att du pratar med BVC , de ger ju råd om vad man ska undvika. Det mest självklara är väl att barnet inte ska ligga ensamt på mage. Och så skyddar amning har jag fått höra. 

Och jag kan säga att jag vet verkligen hur det känns att oroa sig för det, jag har gjort det varje gång. Men det finns nog bättre sätt att stilla oron än att be sörjande föräldrar berätta vad de gjorde för ?fel?. Jag säger det för att jag vet hur otroligt mycket skuldkänslor min vän hade. 

Tror som sagt det är bättre att du pratar med BVC och om du är extremt orolig kanske du behöver prata med en psykolog eller kurator. 

Ja det finns ju mycket information om vad man ska undvika och BVC har koll också. Inte ligga på mage själv, inte bli för varm, man ska inte somna med bebisen i t.ex en soffa eller fåtölj .. Och amning är bra (om man kan och vill amma).

Det står ju oftast att det är allra säkrast för bebisen att sova i egen säng men har också hört att det är bra för bebisen att känna mamma andas. Så jag vet inte. Jag hade en spjälsäng men alla mina har bara sovit med mig, ingen har velat sova själv och det har funkat bäst när jag har ammat på natten också. Men om man röker eller har druckit alkohol eller tagit sömntabletter t.ex ska man inte sova med en nyfödd. 

Nej såklart ska inte barnet sova på mammas mage eller bröst när mamma sover. Men mina har somnat tätt intill mig ganska ofta när jag ligger på sidan och ammar. Det brukar yngsta som är 6 veckor gammal nu göra också. Då känner de när jag andas. Minns inte vem jag hörde det från för det var längesen , tror det var när äldsta (som är 18 nu) var bebis. Kan ha varit något BVC-sköterska men som sagt vet jag bara att jag har hört eller läst det. 

Jag vet att man rekommenderar att barn sover själva första 3 månaderna allra helst men ingen av mina har kunnat sova själv, har pratat om det med BVC också och de jag har pratat med har inte tyckt det är fel att samsova. Jag tror att som mamma sover man ofta så lätt så att man inte rullar över barnet (om man är nykter och inte påverkad av något). Jag har som sagt fyra barn själv så det är bara min erfarenhet och vad jag tänker , inget nån annan måste hålla med om eller gå efter. Jag har sovit med alla mina fyra barn från dag ett och min mamma sov med sina fyra barn från dag ett. Men vill man följa rekommendationerna exakt så kan man såklart ha barnet i egen säng om det funkar, inget fel alls med det. 

Pappan skulle jag förresten däremot inte vilja att han somnar precis bredvid bebisen och han skulle inte vilja det heller för han sover djupare.