estrea skrev 2025-03-10 13:36:40 följande:
Det är sant. Lätt att bli bitter om man investerar så mycket i någon och nästan ger upp sig själv (detta låter så osunt) och sedan blir lämnad.
Ja, han tenderar att bli ?manisk? i saker och ting. Innan var det träning tills han gick in i väggen. Däremellan är det renovering och allt för skapa ett ?Smarthem? med lampor och larm och allt möjlig som ska styras digitalt eller med en app. Det är på nivån att han knappt hinner ta av sig skorna på kvällen när han kommer hem efter jobb och sedan är han så uppslukad av detta så inget annat existera.
När allt vi kan definiera "hobbies" tar överhand så blir han ett vuxet barn...och det du beskriver om honom så har han noll kontroll men eftersom det inte drabbar honom själv så gör det honom inget.
Han skulle kunna bli hjält och fått "städat upp på kontoret" men det är ingen hobbies och då måste han ta tid och vara vuxen och göra sysslor ibland i stället för sina hobbies...det tråkiga där är att han väljer bort familjen...skulle du fråga honom säger han nej och om inom ett dygn så är det som förut.
Han är säkert fantastisk också på många vis men detta du beskriver är jäkligt tufft och ha en partner med så grava hinder tror jag inte att jag skulle mäkta med.
Var han likadan i början eller har det blivit värre över tid?
Han skulle behöva bo själv...att ni var särbo menar jag så inser han nog varför det alltid är fint och luktar gott hemma...
Vad skulle han säga om du var vän med en vuxen karl som inte har några "hinder"?
Menar inget sexuellt utan en bra vän där ni gör grejor som du och vännen gillar...
Låt inte ditt liv dö ur bara för att han skall få tramsa bort livet.
Menar inget illa och bäst hade varit om han sökte hjälp och tog det på allvar men då skulle du behöva följa med för han har inga bekymmer...de tar hans kvinna hand om.
