Jag festade mycket när jag var yngre, jobbade på bryggeri och som bartender. Nu är jag 30+ och blev den människa jag aldrig trodde att jag skulle bli: nykterist, rökfri, går upp tidigt på morgonen och stannar aldrig ute efter midnatt...
Om jag hade fått välja med den kunskap jag har nu, om jag var i din ålder, hade jag aldrig haft någon riktig praktfylla och jag hade aldrig rökt heller. Druckit något glas då och då, okej. Men inte så full att man hade blivit som jag blir: börjar gråta, pratar högt och osammanhängande, skakar och har svårt att stå still. Jag är en lättviktare och behöver inte dricka mycket för att bli full, därav en av anledningarna till att jag helt och hållet slutat dricka.
Och i sanningens namn så tyckte jag aldrig att det var speciellt kul att umgås med fulla människor. Jag och mina vänner hade minst lika roligt när vi umgicks nyktra. Egentligen var det allra roligaste med utekvällarna att träffas hemma hos en kompis, göra sig i ordning och bara umgås. Visst har jag haft jätteroliga utekvällar men ofta blev det tyvärr ett antiklimax att komma in på nattklubben. Dyrt inträde, dyr garderobsavgift, sura väktare som skällde på en för minsta lilla, tafsande killar, stå och trängas i kö i flera minuter för att kunna kissa på en nerspydd och kissfläckig toalett och få en dörr uppslängd i ansiktet när man skulle tränga sig ut ur folkmassan. Försöka ringa vännerna som försvunnit när man var på toa, de hör såklart inte sina telefoner. Stå i kö i en halvtimme för att få taxi eller promenera hem i kylan med rädsla för vilka som kunde vara ute och vänta på ett lätt offer. Vakna illamående och försäkra sig om att man fick med sig plånbok, bankkort, körkort, telefon och rätt jacka hem. Ångest över att kolla bankkontot. Föräldrar som inte är glada att man lever vilt.
Ja. Jag var rätt vild när jag var yngre och det kan jag inte göra ogjort. Men när jag hör talas om de som var mer ordentliga än vad jag var kan jag inte låta bli att avundas lite.
