Snart dags för praktik men är nervös pga introvert mm.

Snart dags för praktik men är nervös pga introvert mm.

Tja. Ska snart ut på LIA praktik i en utbildning jag läser (kontor), men börjar bli så jävla orolig... Jag är 80talist och genom hela mitt liv har jag haft svårt för att komma in i grupper.. Varför vet jag inte.. Både i skola och i princip på varje jobb jag haft så blir jag alltid utanför.. Jag fattar inte varför heller.. Jag kan connecta med nån enstaka person möjligtvis men när man sitter i grupp så blir jag mest tyst och avvaktande..Jag är introvert och har inget jättebehov av att kallprata om vädret eller vad personer gjorde i söndags te x.. Det ger mig inte så mycket... Vet inte om det har nåt med saken att göra ens men det är bara sån jag är. Jag är tyst av mig och jag trivs med det. Men det är väl inte acceptabelt att ha den personlighetsläggningen i dagens samhälle... Men jag är som jag är och varför ska jag behöva ändra hela min personlighet?? Det går ju inte ens...

Hursomhelst så är jag orolig att mönstret ska upprepa sig igen nu på praktiken... Det brukar börja bra och alla är trevliga och pratar med mig men sen händer alltid något skumt och jag märker att folk drar sig undan eller att det blir obekvämt på rasterna och folk slutar prata med mig... Jag har alltid tänkt att det förmodligen är för att jag är tyst av mig men men varför får man inte vara det??? Jag vet bara inte vad jag ska säga i grupp liksom och det kostar alldeles för mycket energi om jag ska vara fake och försöka låtsas vara nån jag inte här....

Vet inte om jag pallar ännu en arbetsplats där jag inte passar in... Eller att få höra ännu en gång att jag "är lite tyst" och "inte säger så mycket "... Så trött på att känna att jag inte bara kan få existera som jag är! Att behöva känna att jag är fel på nåt sätt! Livrädd att praktiken nu ska bli likadant som alla andra platser... Vad fan ska man göra då, sluta ha ett jobb 🤷?♂️🤷?♂️🤷?♂️🤷?♂️

Är det nån mer som är som jag eller är jag bara ett freak of nature???

Nej precis. Så är det ju. Men jag pratar då och då men det räcker ju aldrig. Jag tycker oavsett inte att man ska bli utfryst bara för att man är lite tyst av sig. Det är ju inte 100% av tiden jag är tyst... Men det räcker aldrig som sagt.. Men min poäng är, varför ska det automatiskt vara ett problem för alla andra om en person är tyst av sig och inte säger så mycket?? Jag har fått höra så många gånger av chefer och annat att jag är lite tyst och att jag inte säger så mycket. Jaha, men varför får jag inte bara vara mig själv? Varför är det så hemskt? Som jag skrev ovan så hade jag helst av allt bara velat sitta ensam på rasten och faktiskt få vila hjärnan lite och bara chilla. Men då är det jättehemskt och fel.. Jag har lättare för att prata en och en när man väl jobbar på kontoret eller ute på golvet... Men det räcker inte heller. Med andra ord måste jag ändra hela min personlighet för att inte bli utanför.. Vilket jag inte kan och inte vill.. Jag behöver inte bli inkluderad i allt heller men jag vill bara få bli accepterad som jag är utan att för den sakens skull ses som nån konstig person som ska frysas ut...