Är vår relation helt förstörd nu?
Vi har varit vänner i många år. Vi har tjafsat en del men vi har alltid hittat tillbaka till varann. Dessutom har jag starka känslor för denna mannen och har haft det länge. Och jag har inte riktigt vågat berätta det men han har säkert märkt det. Killen heter Rasmus och bor i Göteborg.
I lördags blev vi bjudna till en person eftersom han fyllde år. Han bor också i Göteborg. Det är en gemensam kompis.
Vi kommer dit och det är cirka 7-10 personer. Inga jag känner så men bara som jag sett på en bar som vi tänkt gå senare till. Vi tittar på mello och dricker samtidigt.
Mitt emot mig sitter en lite äldre man ensam på en stol så jag går fram och pratar med honom. Jag vet inte riktigt varför jag gör det (jag kanske ville ha råd) men jag säger till honom att jag har känslor för Rasmus. Han tycker att jag ska berätta det för honom. Jag säger att detta måste stanna mellan oss och han lovar.
Lite senare sitter jag på soffan och ser Rasmus på balkongen med denna mannen. Jag ser att de pratar och tittar på mig. Jag hör inte vad de säger. Men jag fattar ju att han har berättat. Jag ser att Rasmus skakar på huvet.
Rasmus kommer in och jag vet att han tänker konfrontera mig och då tänker jag att det är bäst att jag är ärlig och berättar som det är om mina känslor. Men det blir inte alls bra.
Han har en jätte konstig reaktion. Och är jätte sur. :Varför går du runt och berättar för folk att du har känslor för mig?
Från att först tänkt berätta om mina känslor så kände jag att jag behövde backa istället. Så jag förnekar och jag säger att jag sa till den mannen att jag känner för honom (Rasmus) mer än vän men att jag är osäker själv.
Han är inte så glad.
Jag vet inte varför jag gör det riktigt men jag har misstänkt det en del så jag frågar honom om han är narcissist eller bipolär med tanke på hur han beter sig. Men det gör allt ännu värre. Vilket jag verkligen djupt ångrar.
Han går till andra soffan och skriver till mig SMS ?Du får dra hem. Jag orkar inte mer med detta?
Jag skriver ?okej du bestämmer?
Han skriver ?Ja det klart narcissisten får bestämma. Du får dra sen jag har fått nog? Jag skriver ?Okej det är lugnt?
Han skriver ?Förlåt men jag orkar inte mer. Du säger att du är kär i mig och jag har sagt till dig att jag inte ser på dig mer än en vän. Du vet detta. Men du försöker hela tiden. Jag ser igenom allt detta nu.
Jag skriver ?Jag kan åka hem det är lugnt men jag orkar tjafsa mer med dig ikväll?
Han skriver ?Vi är bara vänner och du vet detta. Jag försöker hitta dig nån. Så du inte är kär i mig.
Jag skriver ?Jag bryr mig om dig okej? Det är mer än vänskap. Vet inte riktigt hur jag ska förklara.
Han skriver ?Men nej sluta.
Vissa där har bokat taxi för de ska vidare till baren. Jag sitter i soffan och Rasmus tar på sig skorna och är på väg ut. Jag förväntar mig att han ska kalla på mig men han bara vinkar hejdå och han går? Jag blir ganska ledsen. De som är kvar säger till mig att jag ska hänga med dem så jag tar på mig och går ut. Precis då har taxin kommit. Men de är 4 personer och med mig blir det 5. Jag säger att jag tar spårvagnen istället. Rasmus säger till dem att de kan ta taxin och att han ska ta spårvagnen med mig.
På väg till spårvagnen håller han på. Jag försöker prata med honom men han säger upprepande gånger att han är en narcissist och att jag inte ska prata med honom.
På spårvagnen på väg till baren försöker jag bli sams men det går inte hur mycket jag än försöker. Jag kramar om honom men han säger att jag ska släppa honom. Han håller på och säger att han är en narcissist och inte har några känslor. Då känner jag att det är dags att backa så jag sitter där och är bara tyst.
När vi kommer fram är det lång kö. Jag är lite upprörd och ledsen så jag skriver SMS till mamma och ber min mamma ringa. Min mamma ringer och jag säger till Rasmus att hon ringer och att jag behöver ta detta. Så jag går lite längre bort och jag berättar för mamma vad som hänt. Hon tycker att jag ska åka hem. Medan jag pratar med mamma så ser jag Rasmus ta bilder/filma mig med sin mobiltelefon.
Jag går tillbaka till kön, bakom mig och Rasmus står 2 killar. Då börjar han berätta för de hur jag har kallat honom för narcissist och bipolär. Jag tycker det är jätte pinsamt så jag står där och är tyst.
När vi till slut kommer in betalar jag för vårt inträde. Och då säger han ?Tro inte att vi blir ett par bara för att du har betalat mitt inträde?
Jag orkar inte mer , jag blir väldigt ledsen så jag går bort och sätter mig. Han kommer med två drinkar till oss. Han säger då ?Tänker du sitta här hela kvällen? Du borde gå runt och leta dig en man. En man som du kan lägga din energi på istället för mig?
Han går till dansgolvet och ber mig komma med så jag gör det. Men där är han så iskall. Han säger knappt nåt. Han vill knappt titta på mig. Som att jag inte ens finns. Han står bredvid och jag ser att Alex ringer (hans vän) och han går iväg. Jag följer efter men han vet inte detta. Så jag står precis bakom honom och hör hur han säger till Alex ?herregud så desperat denna tjejen är, hon håller på och berättar för folk att hon är kär i mig. Varför kan hon inte bara släppa taget?
Han vänder sig om och ser mig. De facetajmar med varann så han riktar kameran mot mig och Alex vinkar och jag vinkar tillbaka. Det var skit pinsamt.
De avslutar samtalet och han går tillbaka till dansgolvet utan att säga nåt.
Nåt händer med mig. Det rinner över. Tårarna bara rinner och rinner.
Efter en stund går jag till dansgolvet och Rasmus säger att han ska hem. Han säger att jag ska följa med och hämta mina saker.
Han säger inte så mycket på väg hem.
Men jag sitter bredvid honom på spårvagnen och jag ser att någon skriver till honom ?kom till mig ikväll så vi kan ha sex och sova ihop?
När vi kommer till hans lägenhet är klockan väldigt mycket.
Jag går på toaletten och när jag kommer ut har han fortfarande ytterkläderna på. Han håller på och packar mina saker i väskan. Han lägger väskan vid dörren. Han säger att han ska sova hos Alex inatt. Och precis då ringer Alex och frågar hur det går. De pratar lite och Alex säger att han ska gå sova nu och de lägger på.
Jag fattar ju att han inte ska till Alex och sova. Då säger han att han ska till någon annan o sova över.
När vi sen går ut och står utanför säger han att vi ska till spårvagnen. Jag säger att jag ska ta bussen istället. Han säger att det inte går några bussar men jag går ändå till hållplatsen som är väldigt nära. Istället för att gå till spårvagnen så går han tillbaka in till trappen. Efter en stund kommer han ut igen.
Jag går mot honom och när jag kommer fram frågar jag om det är okej att jag sover hos honom i några timmar. Klockan är väldigt mycket så kan jag åka hem lite senare. Han svarar blankt nej. Han känner sig obekväm med mig i sitt hem.
Jag ber honom att inte dra. Han vänder ryggen och går.
Jag står där mitt på gatan och gråter efter honom. Men han är helt obrydd. Han bara fortsätter gå. Och vänder sig inte om en endaste gång.
Jag står där kvar ensam. Jag är väldigt ledsen så jag ringer till mamma och hon blir fly förbannad när jag berättar vad som hänt.
Hon säger om någon hade slängt ut henne så mitt i natten så hade hon kapat all kontakt med personen och hon tyckte också att jag skulle göra det.
Det gjorde så ont. Vi har känt varandra i många år och står varandra väldigt nära och han slänger ut sin vän på detta sättet? Och bara skiter i?
Jag börjar röra mig mot spårvagnen. Men han har redan åkt. Jag ser på min telefon att jag har cirka 15% kvar på telefonen så jag skriver och frågar om han kan komma tillbaka så jag kan ladda telefonen lite i alla fall eftersom det var typ 2 timmar kvar till tåget hem. (jag bor i en annan stad cirka 100km bort) Eftersom han glömde lägga min laddare i väskan.
Han påstår att jag ljuger och skriver ?Sluta ljug. Ditt tåg åker 05.20 missa inte detta nu. Godnatt?
Usch och fy så dåligt jag mådde. Jag svarade inte honom nåt mer.
Jag åkte hem och insåg att detta måste få ett avslut så jag blockerade honom på sociala medier.
Nästa dag (söndag) skriver han ett SMS ?har du kommit hem??
Men det svarar jag inte på.
Vad i helsike gör man. Usch jag vet inte 
