Autism/Asperger och festande osv

Fast alla gör det, iallafall fall ungdomar. 
Jag känner stor sorg över det. Visst jag har en diagnos, men samtidigt väldigt stor sorg att jag aldrig fått uppleva det. Varför kan jag inte vara normal? 
Jag har gått miste om tonårslivet.
Samtidigt har jag svårt att förstå varför ungdomar tycker att det är så roligt. Varför är det då himla kul? Jag vet inte. 

Jag håller med.

Inget missas!

Går man ut med en partner och dansar och har det mysigt så funkar det...men för det behövs verkligen ingen alkohol!

Jag har autismdrag. Har själv bara besökt uteställen ett par gånger i mitt liv och jag ser ingen större mening med dessa. Ljudvolymen är för hög, trumhinnorna tar stryk och man får skrika åt folk istället för att ha en normal konversation.

Drinkarna är dyra och undermåliga också. Jag kan göra mycket godare och billigare drinkar här i min tysta lägenhet om kvällar och nätter. 

Känns bara ologiskt att betala pengar för öronskärande oljud och mediokra drinkar. Allt blir bättre när man gör det själv.