Anonym (TS) skrev 2025-03-18 08:26:50 följande:
Det där är en sanning med modifikation. Absolut, i teorin skulle man kunna hålla dig 200-300 kcal under ens förbrukning för att gå ner i vikt. Men det skulle ju också vara ett heltidsarbete. Det är svårt att veta exakt på kalorin vad ens grundmetabolism är till att börja med och den är förändering, så redan där kommer det vara svårt att veta exakt hur mycket du förbrukar varje dag. På det ska du dessutom räkna ut hur mycket du rört dig i vardagen, tränat och exakt på kalorin vad du ätit. Det är inte möjligt.
Dessutom kompenserar kroppens setpoint/viktspann med att förbruka mindre energi, äka hunger osv för att förbruka mindre för att behålla sin vikt.
Det är därför man ofta måste ligga rejält under sin nuvarande förbrukning under en längre tid för att ens se någon skillnad. Dvs ha kroppen i konstant svält där du förbrukar mer än du äter och göra det till sådan grad att kroppens biologiska funktioner inte kan kämpa emot och kompensera längre.
Att man går ner i vikt om man äter mindre än man förbrukar och upp i vikt om man äter mer än man förbrukar är en väldigt förenklad version av sanningen. I långa loppet ja, men kortsiktigt nej. Jag skulle kunna äta 3000 kcal idag och det skulle inte hända något med min kropp för kroppen skulle kompensera genom att dämpa hungern imorgon.
Det är ju därför ätstörningsvård också tar LÅNG tid. De får äta enligt schema, sex mål per dag och uträknat antal kalorier och noll fysisk aktivitet. Ofta ligger man 1000-2000 kcal över sin grundmetabolism och det tar ändå månader att ta igen förlorad vikt, trots att man arbetar med kroppen i det avseendet som vill tillbaka till sitt viktspann.
Det som det pratas om i denna tråd är inte att äta enligt schema, räkna kalorier osv utan att behålla en vikt utan att tänka på vad man äter. Majoriteten i denna tråd pratar om päron och de andra om äpplen. Alla skriker "Banta", "Ät mindre, förbruka mer". Det är INTE det tråden handlar om. Alla de tipsen kräver att man som person behöver planera sina måltider, röra sig enligt schema osv. Här pratar jag om den vikten alla har som INTE tänker på vad de äter utan som låter hungern styra och rör sig måttligt i vardagen. Inte de med sjuklig fetma som äter för att hantera känslor, som stressäter, hetsäter eller de med anorexia som svälter sig själv eller liknande. Utan om personer som är friska, äter hälsosamt och rör på sig normalt i vardagen. Alla de personer kommer ha ett viktspann de håller sig inom oavsett om de är på kalas och äter fika och tårta tre gånger ena veckan eller äter en hel chipspåse till fredagsmyset ena veckan eller åker på semester en vecka och äter utemat, glass och dricker drinkar varje dag.
Där kompenserar kroppen själv genom att sänka hungern kommande vecka så man inte äter lika mycket t ex.
Jag är emot bantning och för att man ska få leva som man vill, men håller inte riktigt med om det där med viktspannet. Vi är alla vanemänniskor så en smal person äter av sin natur färre kalorier medan en tyngre person konsumerar fler. Oavsett om de tänker på kalorierna eller inte så är det ändå kalorier in/ut som gäller. En person som en vecka fikar/äter ute extra mycket kommer gå upp den veckan. Nästa vecka återgår hen till sina vanliga vanor och då går vikten ner igen. Det är inte kroppen som har en egen vilja - det är det jag alltså inte håller med om - utan det är personens vanor.
