Ensam i relationen

Jag och min sambo har varit tillsammans i ca 10 år nu. Han är egen företetagar och har jobbat/jobbar väldigt mycket. Han hade 1 barn sedan innan och jag hade 2 barn. Senare fick vi ytligare 1 barn tillsammans. Min sambo tjänar bra med pengar men har dragit på sig skulder med åren. Men han betalar på huset (eftersom det är hans) plus el, vatten och bensin. Jag har tjänat 1/3 av vad han hans lön är men har ändå bidragit till all mat, kläder, presenter, fritidsaktiviteter till barnen samt de små aktiviter vi gör tillsammans. Jag har jobbat 80% men även tagit hand om alla 4 barn själv, tvätt, städ, hus , matlagning, läxor osv.. flera gånger har jag velat jobbat mer eller bytt jobb till ett bättre betalt men inte kunnat eftersom jag förväntas vara hemma och ta hand om hus och hem... ofta känner jag mig väldigt ensam. Min sambo vill aldrig följa med när jag åker och badar med barnen , åker till parker osv. Han har knappt tid till att umgås med mig. Vårat kärleksliv är som bortblåst. Ibland känner jag mig så fruktansvärt ensam..är det någon som känner igen sig ?

Ja jag har nämnt familjerådgivning och sagt att det är viktigt för mig att vi kommunicerar. (Vilket vi inte kan idag). Han vill dessvärre inte ta hjälp av rådgivning. När vi har försökt kommunicera så tycker han inte att det är nå fel. Han trycker på att det är han som betalar boendet så då tycker han att jag får "offra" mig och ställa upp med resten...
Det blir aldrig något riktigt bråk emellan oss eftersom han antingen går iväg , tar upp telefonen eller åker iväg när man försöker kommunicera.

Jag har försökt visa hur ledsen jag är , gråter jag framför honom blir han obekväm och ignorerar. Han är väldigt känslokall. Och visar gärna inte känslor.. jag har alltid varit social , öppen och pratar gärna , löser gärna konflikter , brukar försöka se positivt på saker men har allt mer börjat sluta mig. Jag har märkt det att jag gråter inombords.

Ensam i relationen

INNEHÅLL