Hur många av er är rädda för missfall

Jag hade haft 3 missfall i rad, 4de graviditet var lyckliga med IVF.
Inga fel med båda av oss, sa läkaren...

Jag förstår dig. Efter 1sta gången blev jag också paranoisk, samma med toa, gick till varje VUL som om till begravningsceremoni. Den 4de gången kunde jag inte tro att allt är bra, fastän varje gång till undersökningar gick jag ändå stressad. Senare oroade jag mig om jag känner tillräckligt många rörelser... 

Lycka till dig! Det finns alltid ljuset inom mörk tunneln!

Grattis 🌸

Tänk att du har oddsen på din sida, större chans för bebis än risk missfall. Men jag har själv haft ett missfall och blev efter den upplevelsen jätterädd nästa gång jag blev gravid, lättare sagt än gjort att tänka att det oftast går bra. Men man kan inte påverka det, bara följa med och hålla tummarna.Gjorde ett tidigt ultraljud för att lugna nerverna lite men var ändå orolig.

Tyvärr fick jag uppleva ett allvarligt kromosomfel i en av våra graviditeter och avbröt graviditeten i v 17, efter den händelsen har mina tankar kring missfall ändrats. Hellre ett tidigt missfall och att kroppen faktiskt stöter ut ett sjukt foster än att man ska gå långt och upptäcka sent att bebisen är svårt sjuk 😔 men det är klart att missfall oavsett när det sker är skit? Inte lätt att skaffa barn alla gånger. Fy vad vissa får gå igenom. 

Håller tummarna för dig, kommer mest sannolikt gå hela vägen 🙏🏻💕

Jag går in i vecka 5. Jag försöker att äta bra mat och undviker kaffe. Jag älskar kaffe men det kan orsaka missfall.  Livet utan kaffe är tråkigt men jag måste tänka på fostret.  Jag hoppas att jag inte får missfall igen.  Jag upplevde det värsta då. Jag blödde i flera veckor.  Det var väldigt jobbigt.  Jag grät och tänkte att det var mitt fel.  Jag drack två koppar kaffe om dagen.  Jag slutade inte och jag åt annanas.  Jag vet nu att frukten orsakar missfall.  Ibland tänker man inte vad man äter. Man måste vara extra försiktig med mycket under graviditet.

Troligen var det varken kaffet eller ananas utan ett kopieringsfel under tidig utveckling eller fel i kromosomerna. Det är väldigt sällan kroppens förmåga att behålla eller något man gör som orsakar missfall. Med största sannolikhet hade din första graviditet aldrig kunnat utbecklas till en frisk bebis. 

Jag förstår dig. Jag var rädd för blod hela tiden, kunde stoppa ned handen i byxorna när jag var ute för jag tyckte jag kände något rinna och var livrädd varje gång jag gick på toaletten. Vi hade ett missfall i vecka 12 första graviditeten och letade också vad jag kunde ha gjort för att förhindra det, men oftast är det fel på embryot som gör att kroppen avbryter det. Vår nästa graviditet blev bebis. 

Det är större sannolikhet att det går vägen denna gången än att det blir missfall igen. lycka till ❤️

nu har du 75% sannolikhet att det går vägen och om bara en vecka är det uppe i 80% 

https://datayze.com/miscarriage-chart

Tack.  Jag känner en stor lättnad