Inlägg från: Anonym (Ellen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ellen)

    Psykologiska skillnader mellan de som provocerar vs de som tar till våld.

    Jag kan ju tycka att det finns nyanser i detta. 


    Men att bara säga att man slår för att man blir provocerad köper jag inte. Då har man taskigt psyket. 


    Men vi säger att det är en mamma och en 15 årig dotter. 


    Dottern berättar för mamman att hennes nya kille har tvingat sig på henne sexuellt. 


    Mamman börjar först säga att det inte är sant. Dottern visar SMS som styrker det hon berättar. Då säger mamman att dottern bjudit ut sig till pojkvännen och att dottern är slampig och hade det inte varit för det så skulle hennes kille aldrig gjort något. Mamman frågar dottern hur hon kan göra såhär mot henne, hur hon kan ta hennes kille. 


    Det brister för dottern som slår sin mamma?.

    I den här typen av extrema situationer så kan jag tycka att flickans våld är helt befogat utifrån situationen. Dottern har dels blivit utsatt för ett allvarligt brott och mamman psykiskt misshandlar dottern. 


    Flickan är dessutom ung. 


    Men annars allmänt människor som slår folk på käften för att någon säger kränkande saker, det borde vara olagligt och är inte normalt. 


    Det kan handla om taskig impulskontroll och svårigheter att reglera sina känslor. Kan vara autism, adhd eller personlighetsstörningar. Men även trauman som orsakat svårigheter med känsloreglering. 

  • Anonym (Ellen)
    Anonym (Funderar) skrev 2025-03-14 17:48:38 följande:

    Tack för ditt inlägg, det var intressant! 


    Även intressant, att man gör en analys enbart på den som slog (uppfattar jag det som), men den som provocerar då?


    Jag menar ju att mamman provocerar fram slaget här genom att utsätta dottern för psykisk misshandel.. 
  • Anonym (Ellen)
    Anonym (Funderar) skrev 2025-03-14 18:47:23 följande:

    Jo, det förstod man ju såklart.


    Men din psykiska analys tolkade jag det som att syftade på den som slog då du började med "taskig impulskontroll". 


    Men okej, det var den som provocerade som du analyserade. Då hänger jag med.


    Nja, jag säger att i detta fallet är det begripligt, men det är utifrån dom extrema omständigheterna. Skulle en sexualförbrytare sitta och hånflina åt en förälder som har ett barn som blivit utsatt för mycket svårt sexuellt våld och säga saker som att det är väl din uppgift att ta hand om ditt barn och se till så ingen kan röra den, då är det också befogat att föräldern lackar och ger en rak höger?. 


    Men annars, typ att någon säger allmänt elaka saker utan att det finns något betydligt djupare, då har personen som slår taskig impulskontroll. 


    Typ att man säger att någon har fula kläder, ditt jäkla miffo, hur vågar du gå ut när du är så ful, typ sånna kommentarer? det är elakt, kränkande men jag ser inte det som rimligt att man trots dessa ord skulle tillåta att någon slår den personen. 


    Så det finns nyanser i detta. Handlar ju om hur allvarligt något är. Den österrikiska mannen som våldtog sin dotter i källaren i flera år, som tvingades föda fram flera barn, som hennes egen pappa var far till, om hennes mamma skulle säga till den tjejen att hennes pappa gjort detta mot henne för att hon bjudit ut sig, då tror jag många skulle tycka att det var rimligt att dottern örfilar sin mamma. 


    Annars när det är mindre saker så är våld aldrig tillåtet! 

  • Anonym (Ellen)
    Anonym (Funderar) skrev 2025-03-14 20:23:38 följande:

    Du jämför mot att den som förtjänar att få en smäll måste ha begått ett grovt brott själv från början, förutom om det är en mamma som utsätter dottern.

    Jag får det inte riktigt att gå ihop?

    Antingen är våld accepterat eller inte.


    Antingen är det okej att håna eller inte.

    Visst  det kan finnas nyanser. Alla har vi olika preferenser om vilka dessa nyanser utgör berättigande.

    Om en pappagår och säger till sonen "jävla dampbarn" jmiffo, du är så fet och ful ingen tjej vill ha dig, du är trög, pratar negativ om pojkens kön osv.. Så ska pojken inte få ge sin pappa en smäll utan endast acceptera och svälja allt?


    Du skriver också en lavett i ditt exempel. Men i ett sådant läge så spelar det egentligen någon roll om det är en lavett eller en knuten näve? 

    Men om måste det enbart handla om att den som får sig en "lavett" har utgjort ett allvarligt brott för att förtjäna det?


    I mitt fall så var det för att skydda någon annan. Jag bad även personen flera gånger att sluta och släppa, men personen brydde sig överhuvudtaget inte om vad jag sa. Detta efter månader av trakasserier som jag inte kan bevisa. personen ljuger även nu i efterhand och leker totalt oskyldig och ett offer. Även fortsatt med trakasserier i efterhand trots att jag har undvikit personen och inte pratat mer med den.


    Hur mycket är rimligt att någon ska acceptera att bli nertryckt, felbehandlad och smutskastad ? Även om den som provocerar inte har utgjort något allvarligt brott?


    Hade det varit bättre om den som blivit trakasserad tar sitt liv och då i våra exempel fall så får den förälder som har bett sig fördjävligt mot barnet en massa kärlek och stöttning av omgivningen som inte vet någonting om händelserna? 

    Är det inte bättre med en smäll direkt så saker och ting inte går att mörka mera och fortsätta bli utsatta?

    Varför ska den som trakassera och verkligen gör allt för att motparten inte ska kunna hålla tillbaka vara den som anses oskyldig och med lagstöd rätt till både skadestånd samt kunna fortsätta med sitt beteende?


    Varför är en lavett / smäll sådan tabu medans att psykisk mobbning är helt lagligt?

    Hade det varit 2 smällar eller sparkar eller knuff med slag därefter så kan jag förstå det. Då visar det på okontrolleratl rakt av. Men 1 slag!?? Men man måste ju få markera ifrån till slut, utan att behöva bli hemlös, skuldsatt och förtalad samt fortsätta bli trakasserad???

    Jag har varit med om liknande tidigare, men då rörde inte den personen mitt barn. 
    Därefter så mådde jag dåligt i månader efteråt och var så arg inom mig och kunde inte sova eller någonting. Personen var självklart mot våld men älskade att trycka ner en enormt mycket så man kokade av ilska. Trots det så rörde jag såklart inte personen. Men personen fick mig att må dåligt i månader som sagt. Det är bara något man ska ta enligt samhällets normer? 

    Jag tycker att de som har betett sig på detta sätt uppvisar någon form utav narcissism. Den är för feg för att vara fysisk, så då gör den allt den kan för att skada så mycket som möjligt i form utav ord. Och det sätter sina spår. Men det finns en seriös acceptans för att de som blir drabbade ska acceptera det ?


    Man märker direkt hur folk började hoppa på mig i början av tråden och kommer säkerligen göra det fortsättningsvis.


    Jag tycker att 1 slag  ska vara ostraffbart. 1 slag och inget mer ska inte kunna förstöra någons liv. För uppenbarligen har det gått för långt.


    Låter som att du skulle behöva terapi. Och nej. Jag tycker inte att våld  största allmänhet är okej. I vissa fall är det däremot något man kan förstå. 


    För typ 10 år sedan glömde en pappa sitt Lilla barn i bilen en hel arbetsdag. Ungen dog. 


    Här skulle det varit rimligt om mamman till barnet hade blivit skogstokig om pappan skulle försvara sig. Här skulle varje tänkande varelse förstå att mamman skulle kunna tappa det. 


    Så det finns undantagsfall. Sen kan man ju få slå folk på käften. Men då självklart räkna med att få sitta i domstol och bli fälld med allt vad det innebär. Det är ett val man gör. 

  • Anonym (Ellen)
    Anonym (Funderar) skrev 2025-03-15 00:46:20 följande:

    intressant det du skriver. Så pappan var vållande till ett barns död. Det är något han skulle åka ditför och förmodligen gjorde. Om han hade försvarat sig så hade det varit fullt rimligt av mamman att bli skogstokig och slå honom, får jag anta att du menar?


    Så enligt den lag standard vi har idag, så menar du alltså att ingen hade brytt sig att hon då utförde en misshandel i sin tur, för brottet var så grovt? Även att han uppgav att han hade glömt barnet? Alltså något han inte hade gjort med flit eller av ren illvilja. Men han förtjänade ändå stryk av mamman om han hade försökt försvara sig genom att säga, jag var så stressad, barnet gjorde inte ett ljud och jag missade helt att den var i bilen och vi hade en stressig dag på jobbet hela dagen.

    Så jag tolkar ditt inlägg som att du då anser att misshandeln (om det hade skett) hade varit befogat? Och inget mamman skulle bli dömd för?

    Men pappan gjorde et antagligen inte med flit. 

    Medans de som trakasserar och försöker egga fram frustration, dåligt mående och till slut ilska hos motparten (alltså personen gör det av ren illvilja), den ska vara skyddad från att få sig 1 enda smäll?


    Jag får det inte att gå ihop.


    Den ena gjorde ett misstag. Allvarligt det förnekas inte såklart. Och om han då säger hur hans dag hade varit så har mamman rätt att klå upp honom med andra ord, enligt dig?


    Men den som gör något av ren illvilja, den ska skyddas och förbli ett offer och den som gav en smäll ska hatas och bli av med arbete, jobb och hamna i kronofogden. Suck it up liksom - "ett eget val som man gör." Dessutom för 1 slag ha svårt att hitta boende samt arbete i 10 år framöver!

    Kanske jag är trög eller enligt dom som trycker tummen ner, får man anta tycker att jag har fel eller är dum i huvudet? Men jag tycker inte att det är jämvikt på det hela överhuvudtaget.


     


     


    Vi säger såhär.

    Pappan upptäcker att barnet är dött i bilen och meddelar mamman detta och säger samtidigt som han berättar att barnet är dött att det är hennes fel som inte tog hand om barnet och lämnade barnet själv. Att hon borde förstå att han inte kan ta ett så stort ansvar. 


    Mamman har då precis fått reda på att barnet är dött och nu blir anklagad för att det är hennes fel. 


    Hon går fram och ger honom en snyting, skriker och gråter och rasar ihop. 


    Hon är i en extrem chock med mycket starka känslor?. Jag tror inte ens pappan i ett sånt här scenario ens skulle komma på tanken att polisanmäla att hon slagit honom. Har svårt att se att hon skulle bli dömd för detta heller.

    Så det finns nyanser som sagt. Pappan har ju varit totalt jävla ansvarslös och man glömmer inte ett barn. Det är inte en godkänd anledning för att man är stressad. 


    Detta är nu en fiktiv historia som jag har gjort, jag vet inte hur någon av dom inblandade reagerade på det som hänt. Hade det varit min man så hade jag inte vetat vad jag skulle göra med honom faktiskt. 


    Sedan är det skillnad på att detta händer när hon precis blivit meddelad om sitt barns död och om någon slår tillbaka senare som någon form av hämnd.

    Kan det vara så att du själv har svårt att mentalisera? 

  • Anonym (Ellen)
    Anonym (Funderar) skrev 2025-03-15 20:38:42 följande:
    Tycker mig anse att du nu ändrar på historian. Om det hade varit tvärtom, om det var mamman som hade råkat vara vållande till barnets död och skyller på pappan. Hade då pappan fått slå sönder mamman, om inte? Varför förespråkar du att det är okej åt motsatt håll? 
    Slå sönder någon har det inte varit tal om nu någonsin. Vi pratar om en örfil i affekt?. Så jag vet inte vad du jiddrar om nu. Jag pratar om situationer där det är begripligt, där man ändå kan förstå. Du börjar skriva om kronofogden och allt möjligt. Vad pratar du om ens? 
  • Anonym (Ellen)
    Anonym (Funderar) skrev 2025-03-15 22:54:20 följande:

    Tror du har skrivit ord som "gå loss" och jag vet att du har skrivit, skogstokig. Inget av det tolkar jag som en enkel örfil. 


    Men vi kanske har olika preferenser för vad orden betyder.


    Skogstokig behöver inte handla om våld. Men att puckla på någon kommer jag aldrig tycka är okej? 

    Gå loss kan ju även handla om att jaga någon, springa efter någon och gallskrika. En rätt rimlig reaktion för en mamma som precis förlorat sitt barn för att pappan varit totalt ansvarslös?. 


    Men känns som att du vill likställa psykisk misshandel med fysisk och att har man psykiskt misshandlat någon så är det okej med våld i din värld?

    Det finns den typen av domar. En kvinna som mördade sin man som sov. Han hade utsatt henne visserligen för både fysiskt och psykiskt våld i åratal. Hon visste att hon aldrig kunde fly, då skulle han döda henne. Hon var alltså inte fri. Hon dödade honom i sömnen och det sågs som självförsvar så hon blev inte dömd. 


    Så det finns nyanser i detta. Men känns inte som du pratar om dessa situationer alls. 

Svar på tråden Psykologiska skillnader mellan de som provocerar vs de som tar till våld.