Anonym (Funderar) skrev 2025-03-15 00:46:20 följande:
intressant det du skriver. Så pappan var vållande till ett barns död. Det är något han skulle åka ditför och förmodligen gjorde. Om han hade försvarat sig så hade det varit fullt rimligt av mamman att bli skogstokig och slå honom, får jag anta att du menar?
Så enligt den lag standard vi har idag, så menar du alltså att ingen hade brytt sig att hon då utförde en misshandel i sin tur, för brottet var så grovt? Även att han uppgav att han hade glömt barnet? Alltså något han inte hade gjort med flit eller av ren illvilja. Men han förtjänade ändå stryk av mamman om han hade försökt försvara sig genom att säga, jag var så stressad, barnet gjorde inte ett ljud och jag missade helt att den var i bilen och vi hade en stressig dag på jobbet hela dagen.
Så jag tolkar ditt inlägg som att du då anser att misshandeln (om det hade skett) hade varit befogat? Och inget mamman skulle bli dömd för?
Men pappan gjorde et antagligen inte med flit.
Medans de som trakasserar och försöker egga fram frustration, dåligt mående och till slut ilska hos motparten (alltså personen gör det av ren illvilja), den ska vara skyddad från att få sig 1 enda smäll?
Jag får det inte att gå ihop.
Den ena gjorde ett misstag. Allvarligt det förnekas inte såklart. Och om han då säger hur hans dag hade varit så har mamman rätt att klå upp honom med andra ord, enligt dig?
Men den som gör något av ren illvilja, den ska skyddas och förbli ett offer och den som gav en smäll ska hatas och bli av med arbete, jobb och hamna i kronofogden. Suck it up liksom - "ett eget val som man gör." Dessutom för 1 slag ha svårt att hitta boende samt arbete i 10 år framöver!
Kanske jag är trög eller enligt dom som trycker tummen ner, får man anta tycker att jag har fel eller är dum i huvudet? Men jag tycker inte att det är jämvikt på det hela överhuvudtaget.
Vi säger såhär.
Pappan upptäcker att barnet är dött i bilen och meddelar mamman detta och säger samtidigt som han berättar att barnet är dött att det är hennes fel som inte tog hand om barnet och lämnade barnet själv. Att hon borde förstå att han inte kan ta ett så stort ansvar.
Mamman har då precis fått reda på att barnet är dött och nu blir anklagad för att det är hennes fel.
Hon går fram och ger honom en snyting, skriker och gråter och rasar ihop.
Hon är i en extrem chock med mycket starka känslor?. Jag tror inte ens pappan i ett sånt här scenario ens skulle komma på tanken att polisanmäla att hon slagit honom. Har svårt att se att hon skulle bli dömd för detta heller.
Så det finns nyanser som sagt. Pappan har ju varit totalt jävla ansvarslös och man glömmer inte ett barn. Det är inte en godkänd anledning för att man är stressad.
Detta är nu en fiktiv historia som jag har gjort, jag vet inte hur någon av dom inblandade reagerade på det som hänt. Hade det varit min man så hade jag inte vetat vad jag skulle göra med honom faktiskt.
Sedan är det skillnad på att detta händer när hon precis blivit meddelad om sitt barns död och om någon slår tillbaka senare som någon form av hämnd.
Kan det vara så att du själv har svårt att mentalisera?