Psykologiska skillnader mellan de som provocerar vs de som tar till våld.

Hur kan mamman stå och trycka ner sin dotter som i ditt exempel fall. Hon ser att dottern mår dåligt av hennes beteende, och hon fortsätter sin kränkning samt utstöttning och psykiska misshandeln. 

Vad lider "mamman" av då?  Hur kan personen bete sig så iskallt men samtidigt stå och njuta av att se att den andre blir provocerad och fortsätter då än mer? 

Varför finns det inget ansvar vad gällande att när den som provocerar att den andra tar illa upp så ska denna sluta omgående för att förhindra att det spårar ur i slutänden? 

Varför får en provokatör fortsätta ända tills den andre reagerar så pass häftigt att den kände sig tvungen att ta till våld för att få det hela att sluta?

Vart ligger ansvaret hos den som provocerar att sluta upp med sitt påtagliga dåliga beteende som orsakar psykisk ohälsa hos motparten?

Varför kan en provokatör anses oskyldig bara för att den inte utgjorde ett fysiskt slag? Den har ju malat ner den andre totalt psykiskt innan och vägrar erkänna sin del överhuvudtaget medans den som gjorde slaget (den utsatte) står för vad den har gjort, medans provokatören gör allt för att smutskasta och prata illa om personen, även förtal som inte går att bevisa. 

Den fortsätter alltså sitt beteende även efter händelsen och får då lagstöttning i vad som har hänt och får fortsätta med sitt beteende!

Jo, det förstod man ju såklart.

Men din psykiska analys tolkade jag det som att syftade på den som slog då du började med "taskig impulskontroll". 

Men okej, det var den som provocerade som du analyserade. Då hänger jag med.

Nja, jag säger att i detta fallet är det begripligt, men det är utifrån dom extrema omständigheterna. Skulle en sexualförbrytare sitta och hånflina åt en förälder som har ett barn som blivit utsatt för mycket svårt sexuellt våld och säga saker som att det är väl din uppgift att ta hand om ditt barn och se till så ingen kan röra den, då är det också befogat att föräldern lackar och ger en rak höger?. 

Men annars, typ att någon säger allmänt elaka saker utan att det finns något betydligt djupare, då har personen som slår taskig impulskontroll. 

Typ att man säger att någon har fula kläder, ditt jäkla miffo, hur vågar du gå ut när du är så ful, typ sånna kommentarer? det är elakt, kränkande men jag ser inte det som rimligt att man trots dessa ord skulle tillåta att någon slår den personen. 

Så det finns nyanser i detta. Handlar ju om hur allvarligt något är. Den österrikiska mannen som våldtog sin dotter i källaren i flera år, som tvingades föda fram flera barn, som hennes egen pappa var far till, om hennes mamma skulle säga till den tjejen att hennes pappa gjort detta mot henne för att hon bjudit ut sig, då tror jag många skulle tycka att det var rimligt att dottern örfilar sin mamma. 

Annars när det är mindre saker så är våld aldrig tillåtet! 

Du jämför mot att den som förtjänar att få en smäll måste ha begått ett grovt brott själv från början, förutom om det är en mamma som utsätter dottern.

Jag får det inte riktigt att gå ihop?

Antingen är våld accepterat eller inte.

Antingen är det okej att håna eller inte.

Visst  det kan finnas nyanser. Alla har vi olika preferenser om vilka dessa nyanser utgör berättigande.

Om en pappagår och säger till sonen "jävla dampbarn" jmiffo, du är så fet och ful ingen tjej vill ha dig, du är trög, pratar negativ om pojkens kön osv.. Så ska pojken inte få ge sin pappa en smäll utan endast acceptera och svälja allt?

Du skriver också en lavett i ditt exempel. Men i ett sådant läge så spelar det egentligen någon roll om det är en lavett eller en knuten näve? 

Men om måste det enbart handla om att den som får sig en "lavett" har utgjort ett allvarligt brott för att förtjäna det?

I mitt fall så var det för att skydda någon annan. Jag bad även personen flera gånger att sluta och släppa, men personen brydde sig överhuvudtaget inte om vad jag sa. Detta efter månader av trakasserier som jag inte kan bevisa. personen ljuger även nu i efterhand och leker totalt oskyldig och ett offer. Även fortsatt med trakasserier i efterhand trots att jag har undvikit personen och inte pratat mer med den.

Hur mycket är rimligt att någon ska acceptera att bli nertryckt, felbehandlad och smutskastad ? Även om den som provocerar inte har utgjort något allvarligt brott?

Hade det varit bättre om den som blivit trakasserad tar sitt liv och då i våra exempel fall så får den förälder som har bett sig fördjävligt mot barnet en massa kärlek och stöttning av omgivningen som inte vet någonting om händelserna? 

Är det inte bättre med en smäll direkt så saker och ting inte går att mörka mera och fortsätta bli utsatta?

Varför ska den som trakassera och verkligen gör allt för att motparten inte ska kunna hålla tillbaka vara den som anses oskyldig och med lagstöd rätt till både skadestånd samt kunna fortsätta med sitt beteende?

Varför är en lavett / smäll sådan tabu medans att psykisk mobbning är helt lagligt?

Hade det varit 2 smällar eller sparkar eller knuff med slag därefter så kan jag förstå det. Då visar det på okontrolleratl rakt av. Men 1 slag!?? Men man måste ju få markera ifrån till slut, utan att behöva bli hemlös, skuldsatt och förtalad samt fortsätta bli trakasserad???

Jag har varit med om liknande tidigare, men då rörde inte den personen mitt barn. 
Därefter så mådde jag dåligt i månader efteråt och var så arg inom mig och kunde inte sova eller någonting. Personen var självklart mot våld men älskade att trycka ner en enormt mycket så man kokade av ilska. Trots det så rörde jag såklart inte personen. Men personen fick mig att må dåligt i månader som sagt. Det är bara något man ska ta enligt samhällets normer? 

Jag tycker att de som har betett sig på detta sätt uppvisar någon form utav narcissism. Den är för feg för att vara fysisk, så då gör den allt den kan för att skada så mycket som möjligt i form utav ord. Och det sätter sina spår. Men det finns en seriös acceptans för att de som blir drabbade ska acceptera det ?

Man märker direkt hur folk började hoppa på mig i början av tråden och kommer säkerligen göra det fortsättningsvis.

Jag tycker att 1 slag  ska vara ostraffbart. 1 slag och inget mer ska inte kunna förstöra någons liv. För uppenbarligen har det gått för långt.

Jag förstår att hela trådens syfte är att klassa förövaren som offer. Och offret som förövaren.

Kanske fungerar i upp och nedvända världen.

Och jo, jag försökte ta mig bort därifrån när personen får för sig att rusa fram till mitt "barn".

Ändå riskerar jag nu att hamna i kronofogden, bli hemlös, förlora mitt arbete. 

Jag bara känner, är det såhär det ska fungera så kan jag ju för fan ta mitt liv istället, för 1 enda slag???

Vi har en nödvärnslag som innebär att om det är en farlig situation får man ta till den mängd våld som krävs för att skydda sig själv eller någon annan. Och där är min åsikt. I nödsituation ja, inte för man blir förbannad och inte kan kontrollera sig. Tyder ju självklart på dålig impulskontroll och inget annat. Finns inget mer att diskutera tycker jag. Klassiskt att alla förövare i princip vill få det till att offret provocerade den. 

Antingen så förstår du inte eller så försöker du bara leka dum?

Självklart har båda blivit offer.

Men det anses inte betyda något så länge den ena enbart blir trakasserad utan all skuld ska läggas på den som slog 1 slag för DET var minsann inte okej!

Så då är den som slog helt och hållet förövaren och den som blev slagen offret, rakt av enligt den standard modell som vi har idag.

Hade den som var  offer först från början haft mer lagstöd från början så hade det kanske inte blivit 2 offer i slutet.

Men samtidigt så ser ni inte alls att första offret är något offer utan den ska bara acceptera och lära sig ta emot. Det är rätt sjukt egentligen faktiskt. Om man nu vågar tänka i de banorna och faktiskt fundera på det så är det väldigt väldigt fel. Och sedan straffa den som till slut reagerade ska få all skuld. Nej. 

Det känns lite som att mobbarna är de som har satt lagen så därmed följer övriga folket efter och därmed anser att det är sådan tabu endast åt andra hållet men inte åt det första. Finner detta mycket märkvärdigt.

Låter som att du skulle behöva terapi. Och nej. Jag tycker inte att våld  största allmänhet är okej. I vissa fall är det däremot något man kan förstå. 

För typ 10 år sedan glömde en pappa sitt Lilla barn i bilen en hel arbetsdag. Ungen dog. 

Här skulle det varit rimligt om mamman till barnet hade blivit skogstokig om pappan skulle försvara sig. Här skulle varje tänkande varelse förstå att mamman skulle kunna tappa det. 

Så det finns undantagsfall. Sen kan man ju få slå folk på käften. Men då självklart räkna med att få sitta i domstol och bli fälld med allt vad det innebär. Det är ett val man gör.