Inlägg från: Anonym (5 år till levande barn) |Visa alla inlägg
  • Anonym (5 år till levande barn)

    När tog det sig för er?

    5 år, två missfall, innan det blev levande barn. 

  • Anonym (5 år till levande barn)
    Sunrisen skrev 2025-03-18 06:53:47 följande:

    När hade ni börjat testa? 


    Jag har både stickor från babyplan och clearblue digital. 


    Äl var som sagt 9/3 & BIM är 23/3. 


    Testade alltid när mensen varit ett par dagar sen. 
  • Anonym (5 år till levande barn)
    Sunrisen skrev 2025-03-24 06:10:45 följande:

    Hej på er Igen!! ????. 


    som ni vet, fick jag ju mens i lördagsmorse.. det skumma är att jag tycker jag har blött väldigt lite för att vara jag ( det är ingen nidblödning, då det klart är rött som mens ). Och nu ser det nästan ut som att det har avtagit? Alltså på dag 2, jag Brukar ha det i 5-6 dagar alltid.. 😅???? 
    har ni haft samma? Känns jäääätteskumt då det är en väldigt annorlunda mens jämfört med tidigare, men visst kanske den kommer igång igen under dagen. Men alltså vaaaa? ????


    Det kan även vara ett litet blodkärl som brustit... Det finns ju även de som har "mens" genom större delen av graviditeten. 
  • Anonym (5 år till levande barn)

    Om ni har sex varannan till var tredje dag så kommer ni att pricka ägglossning oavsett tester eller ej. 

    Jag är inte den som säger "slappna av och sluta stressa så tar det sig" men just vad gäller äl-test så blir det gärna väldigt mekaniskt och bara "avelsmässigt" om man bara fokuserar på att pricka äl. 

    Samma sen med graviditetstester. Att hålla på och testa innan bim kan göra en tokig. Bättre att vänta till bim eller ett par dagar efter, speciellt om den är som en klocka. 

    Jag har varit där ni är, där önskan efter ett plus är så otroligt stark, speciellt om det dessutom gäller första barnet. Men inget, absolut inget, blir bättre av att det blir mekaniskt och en jakt på bebisen. Det kan göra så du och din partner hamnar längre ifrån varandra. 

    Det är också otroligt viktigt, att ni kan prata om det hela att (gud förbjude) om det blir missfall längs vägen så kom ihåg att ni är två som förlorat en graviditet, två som fått drömmen om ett barn krossad.

  • Anonym (5 år till levande barn)
    mew96 skrev 2025-07-30 09:53:53 följande:

    Jag som var så uppgiven och hade tänkt kontakta någon efter sommaren då vi har försökt i 1 år i augusti, plussade den 13 juli (3 dagar innan förväntad mens).
    Går in i vecka 7 idag men har inte njutit en sekund av detta, dels har jag konstant illamående, dels är jag så fruktansvärt orolig att det ska leda till missfall igen.. går och kollar stup i kvarten ifall det är blod i trosorna. Vet att jag borde vara tacksam att jag faktiskt lyckats bli gravid och att det inte är sunt att hålla på såhär, men tror inte jag kommer kunna slappna av och njuta förrän jag vet att det verkligen är en levande bebis där inne. Funderar på att göra tidigt ultraljud, någon som har erfarenhet av det? 


    Nu är det ju många år sedan jag var gravid men med två misslyckade graviditeter bakom mig så var det inget snack om saken med ett tidigt ultraljud. Även om det bara är en ögonblicksbild så är det lugnande. 

    Så jag hade ultraljud v8 (7+5), kub-ul, rul och sen eftersom det var tvillingar v28, 32 och 36. Men slappna av och typ njuta kunde jag först efter rul.
  • Anonym (5 år till levande barn)
    Sunrisen skrev 2025-08-21 14:28:10 följande:

    Tack. 🤩 
    det blev även bekräftat på digital veckoindikatortest. 


    Grattis! Håller tummar och tår för att grynet stannar! ❤️
  • Anonym (5 år till levande barn)
    Sunrisen skrev 2025-08-21 16:36:24 följande:
    Tack så mycket! Hoppas också det. ❤️🥹
    Du tänker bara positiva tankar och gläds åt plusset och överlåter oroandet till oss andra ❤️
  • Anonym (5 år till levande barn)
    Sunrisen skrev 2025-08-23 19:33:15 följande:
    Hej.. bästa ni 💞 
    Jag är verkligen helt överlycklig samtidigt som jag är livrädd Nu. Shit vad de bara vänder.. ena sekunden är man längtansfull för o va gravid, när de väl sker början oron med detsamma istället 🥹 
    Hur gjorde ni när ni plussade osv? Hur försökte ni stressa ner och bara fokusera på er själva? ( mycket inom familjen som är dramatiskt just nu ) och jag kan ju inte låta bli att känna 😔 
    Är så rädd att jag ska typ orsaka mig själv missfall genom stress osv 😭 
    Och för att få missfall överlag 💔 
    Och hur ofta testade ni för att se om de blev starkare osv? Eller ska jag bara låta bli sålänge jag inte får nån blödning osv? Jag vill ju bara fortsätta testa liksom så man ser att det är kvar. Det ska fan vara min tur nu 🥹❤️?????
    Jag har fått ett första samtal med barnmorskan den 3/9 iallafall.. 
    Behöver all pepp & råd jag kan få💞
    Första gången: tanke på missfall fanns inte, det var liksom självklart att det skulle gå bra. När symtomen minskade/försvann runt v11 trodde jag det var "spökveckorna"

    Andra gången: lycka men lite oro. Inför kub-ul mer eller mindre visste jag att det gått åt helsike men hoppet är det sista som överger en. Hoppet hade flytt långt bort...

    Tredje gången: vågade inte glädjas. Tidigt vul i v8 (7+5) visade på två gryn. Nästa milstolpe var kub-ul. Två levande krabater. Sen blev det oro fram till RUL. Efter RUL började jag lita på att det skulle gå vägen. Då jag väntade tvillingar blev det TUL v28, 32 och 36. Barnen kom två dagar efter BF, efter igångsättning på BF och akut snitt.

    Försök komma ihåg att du väntar BARN, inte missfall. 

    Jag testade aldrig efter det första plusset, inte på någon av graviditeterna. Testade alltid när mensen var 1v sen. 
Svar på tråden När tog det sig för er?