Hej är det okej att hoppa in i tråden? Försökt bli gravid sedan augusti. Fick ett tidigt missfall i februari. Flera av mina närmsta vänner är gravida / precis fått barn. Känner mig uppgiven för vill så himla gärna! på något sätt känns det väl ändå lite bättre att läsa om andra i samma situation.
Tack 🙏🏼
så typiskt.. och alla försöker ge rådet att ?försök inte tänka på det så kommer det?, men det är liksom det enda jag tänker på.
känner också att alla runtomkring mig får barn, att det är det enda man ser på sociala medier till exempel, nu är jag väl extra uppmärksam på sånt eftersom jag vill det så mycket själv. Men det jobbiga är ju att känna sånt avund och typ tänka ?varför går det så lätt för alla andra?? Men samtidigt har jag ju ingen aning om hur lång tid det tagit för dem heller, man tror ju på nåt sätt att det har gått på en gång för alla andra, vilket inte nödvändigtvis behöver stämma.
Som du säger, någon gång blir det säkert vår tur också. ❤️ Men vet du hur det är med sån fertilitetsutredning? Jag vet ju att de vill att de ska ha gått minst ett år, men gäller det oavsett om man inom det året lyckats bli gravid men att de lett till missfall?
Jag som var så uppgiven och hade tänkt kontakta någon efter sommaren då vi har försökt i 1 år i augusti, plussade den 13 juli (3 dagar innan förväntad mens).
Går in i vecka 7 idag men har inte njutit en sekund av detta, dels har jag konstant illamående, dels är jag så fruktansvärt orolig att det ska leda till missfall igen.. går och kollar stup i kvarten ifall det är blod i trosorna. Vet att jag borde vara tacksam att jag faktiskt lyckats bli gravid och att det inte är sunt att hålla på såhär, men tror inte jag kommer kunna slappna av och njuta förrän jag vet att det verkligen är en levande bebis där inne. Funderar på att göra tidigt ultraljud, någon som har erfarenhet av det?