När tog det sig för er?

Tack 🙏🏼 

så typiskt.. och alla försöker ge rådet att ?försök inte tänka på det så kommer det?, men det är liksom det enda jag tänker på. 

känner också att alla runtomkring mig får barn, att det är det enda man ser på sociala medier till exempel, nu är jag väl extra uppmärksam på sånt eftersom jag vill det så mycket själv. Men det jobbiga är ju att känna sånt avund och typ tänka ?varför går det så lätt för alla andra?? Men samtidigt har jag ju ingen aning om hur lång tid det tagit för dem heller, man tror ju på nåt sätt att det har gått på en gång för alla andra, vilket inte nödvändigtvis behöver stämma. 

Som du säger, någon gång blir det säkert vår tur också. ❤️ Men vet du hur det är med sån fertilitetsutredning? Jag vet ju att de vill att de ska ha gått minst ett år, men gäller det oavsett om man inom det året lyckats bli gravid men att de lett till missfall?

Hej på er. Jag har läst hela tråden. Grattis anonym 22 för visst var det du som plussa 5 dagar innan Bim? 

Jag var också jätte kisdnödig orimligt mycket förra helgen. Alltså en vecka sedan och i början på veckan. Men det är helt borta nu, jag drömmer, har mensvärk som kommer och går. Ikväll har jag mått lite illa, men jag testade faktiskt imorse och det var negativt. 

Jag skulle ha fått min mens i onsdags. Jag är regelbunden, på cykeldag 27 får jag oftast mensen. Denna månad, alltså nu är jag på cykeldag 31. Det har hänt 1 gång tidigare i mitt liv. För flera flera år sedan men då var jag inte heller gravid. 

Jag träffade nog in äl riktigt bra denna månaden. Den var faktiskt några (2) dagar senare än vad jag brukar ha. Så det är inte konstigt att jag har gått lite över tiden. Men nu tycker jag att det borde ge utslag om jag är gravid? För nu är jag så pass långt förbi. 

Kan vi också bara ta en stund och fundera på varför i hela fridensnamn kissnödig skulle kunna vara ett symptom, det är ju faktiskt lite sjukt. 

Kram till alla önskare där ute och dröm sött 

Vet att tråden är gammal men blev nyfiken på detta, varför avsolut inte ta D-vitamin enligt din läkare? Kommer du ihåg varför han/hon sa att man inte skulle det? Jag har nämligen hört tvärtom, att det sk D-vitamin hacket (Jenny Koos) kan hjälpa till att främja ägglossningen. Intressant om du kommer ihåg vad som sas - och att du ser det här inlägget såklart 🤗

Jag hade känslan av att faktiskt vara gravid i söndags. Så jag tog ett t
"Testa tidigt" typ 3 eller 4 dagar innan beräknad mens, 
Negativt.

La testet i soporna. Kollade på det igen några timmar senare och då var där två streck.
Tänkte att det var avdunstningsstreck men läste sen lite om det och då stod det att de brukar vara svagare samt gråaktiga.  Detta var skarpt och rosa.

Åkte och jobbade kväll och fortsatte fundera på det. På väg hem bestämde jag mig för att ta ett digitalt. Kom hem, tog kvällsurin och jo. Gravid 1-2 veckor. 😅
Sjukt.

Hej alla! Och grattis till alla som plussat  Tråkigt att det inte tagit sig för er än, Sunrisen. När är nästa ÄL för dig? Tanken är att vi ska testa nästa cykel då jag går på medicin nu. Min vän har nyss fått sin andra och gud vad man längtar!!

Hur har det gått? Du kan väl testa tidigt snart? Några symtom? Jag trodde inte jag skulle ägglossa denna månaden för brukar alltid göra det runt cykeldag 12, men fick positivt på ÄL test idag, cykeldag 22... så nu är det bara att vänta

Aldrig använt såna test så vet inte hur de ska se ut men grattis :) 

Grattis! Håller tummar och tår för att grynet stannar! ❤️

Vad kul, grattis :) 

Du tänker bara positiva tankar och gläds åt plusset och överlåter oroandet till oss andra ❤️

Är du du smaragd? Kan inget annat än att önska dig grattis isåfall. Saknar dig enormt.

Men gud vad roligt fina du! Stort grattis ❤️

Förstår verkligen din oro och att det känns svårt att slappna av, det är helt normalt. Egentligen finns det inte så mycket man kan göra, utan ta det dag för dag och försök glädjas av graviditeten. Du väntar barn, inte missfall, och du är gravid tills motsatsen bevisas! Men förstår som sagt att oron är svår att släppa

Första gången: tanke på missfall fanns inte, det var liksom självklart att det skulle gå bra. När symtomen minskade/försvann runt v11 trodde jag det var "spökveckorna"

Andra gången: lycka men lite oro. Inför kub-ul mer eller mindre visste jag att det gått åt helsike men hoppet är det sista som överger en. Hoppet hade flytt långt bort...

Tredje gången: vågade inte glädjas. Tidigt vul i v8 (7+5) visade på två gryn. Nästa milstolpe var kub-ul. Två levande krabater. Sen blev det oro fram till RUL. Efter RUL började jag lita på att det skulle gå vägen. Då jag väntade tvillingar blev det TUL v28, 32 och 36. Barnen kom två dagar efter BF, efter igångsättning på BF och akut snitt.

Försök komma ihåg att du väntar BARN, inte missfall. 

Jag testade aldrig efter det första plusset, inte på någon av graviditeterna. Testade alltid när mensen var 1v sen. 

Förstår att man oroar sig, jag har fyra barn och fått två missfall, första var innan första barnet och andra var mellan andra och tredje barnet.

Men en sak ska du veta , du kommer inte orsaka missfall genom att oroa dig eller stressa. Jag har varit extremt stressad (problem med relationen , familj , oro för graviditeten osv) och mått dåligt under flera av mina graviditeter som slutade med barn och det har gått bra ändå. Kvinnor föder barn under krig och under alla möjliga omständigheter. 

Jag jag gjort misstaget och testat för att se om det blir starkare, senast under senaste graviditeten men då tyckte jag knappt det var någon skillnad mellan vecka 4+ och vecka 5+ (Clearblue) la upp bild här till och med och någon skrev till och med att det såg svagare ut. Blev väldigt orolig men sen fick jag iallafall 3+ på testen med veckoindikator och slutade testa. Och dottern är 6 månader gammal nu så allt gick ju bra :) 

Blir man lugnare av att fortsätta testa så måste det väl inte vara fel men om man bara oroar sig mer tycker jag inte man ska göra det. Och även om du skulle få en blödning behöver inte det heller betyda att det är kört. Jag har fått blödningar när jag väntade mitt andra och fjärde barn och det gick bra ändå :) 

Det man kan göra om man är orolig är ju att boka ett tidigt provat ultraljud men inte för tidigt , vänta tills vecka 7+ iallafall så det är säkert att något syns. Jag gjorde ett i vecka 8+0 (tror jag det var). Det kostade 900 ungefär men det var värt det. 

Grattis igen